Gotlands läns nya tidning – 24 maj 1860, sida 2

Vid Capitenen Herr C. J. SJÖBERGs GRAF, Den 22 Maj 1860. Da lefvat mången fridfull vår Vid hemmets lugna härd, Och varit många glada år De dinas kärlek värd. Så vänfast, god och ordningsfull I vapen bröders krets, Du hade ständigt hjertats guld För vännerna tillreds. Men, när Du var Föräldrars tröst och vänners hopp som bäst, Så blef din vår en dyster höst Och lidandet din gäst. Sen plågans demon engång rört Din tinning med sin staf,Fast ingen knapt din klagan hört, Du fördes mot din graf. Till helsans sköna gårdar förd Igenom grafvens port, Af inga plågor mera störd, Har Du nu frisknat fort. När jordens blomster sparsamt gro I Nordens kalla vår, Så hvila ut i himmelsk ro Der evig sommar rår. En hvar för div befrielse Ar nu ock tacksamt glad; De dina tröstfullt tåren se På soneus minnes-blad. Det sista kära barnet gick J Gamle, ock från Er! Till himlen höjen lugnt er blick: Der skiljens J ej mer. Fast ställd din sorge-fana är Vid grafvens mörka gräns, Vi tro och vänta tåligt här, Den är uppståndelsens!