Gotlands läns nya tidning – 11 maj 1860, sida 2

— Det är då du den ende som säger — snäste frun med en axelryckning. — Det är jag visst inte — bestred pappa helt fogligt — för båda pigorna säga . . — Ått du inte skäms, Träbom, att komma fram med något så enfaldigt som hvad pigorna säga och tycka! — Men, då de ha rätt ... — Pigor ha aldrig rätt, kom ihåg det till en annan gäng, Träbom du, och hör på hvad jag har att säga. F. d. länsmannen höjde blicken till sin fru, som stod der framför honom, lång och hödtidlig som ett klockfodral. — Våra flickor börja bli stora nu. — Jaha! — Rosalie är smut tolf år. — Jaha! — Det är på tiden att tänka på hennes edukation! — Hvad för slag? — Vi måste skicka henne i någon större pension; det lilla jag kan räcker inte till; Rosalie har anlag att bli något stort, och vi ha gudskelof råd att kosta på henne hvad som hör till en bildad uppfostran, hon skall lära sig spela po-fo-por-fortepiano och tala fransyska och sådana der gentila saker. — Hvad skall det tjena till härute på bondlandet?