Gotlands läns nya tidning – 4 maj 1860, sida 3

Vidare drack vår ordförande värdinnans skål, icke mindre blomstersirad, samt naturligtvis äfven värdens, likaledes slutande med en ,hjertlig önskan, att samhället måtte ega många likaså verksamma och nyttiga medborgare som han. Då blefve vi snart om en hals allesammans, hviskade klockaren till mig. Ändtligen, och efter att ha gjort godt besked för oss vid supn, stego vi upp från bordet och togo afsked. Men innan vi lemnade vår artige värd, såg jag honom sticka i doktorns hand något inlindadt i papper och derefter något dito i klockarens. När vi utkommit på gatan, såg jag doktorn vid lyktans sken veckla upp papperet, hvars innehåll befanns utgöra icke mindre än 4 blanka och splitternya specieriksdalrar. Klockaren undersökte äfven sin skatt, som utgjorde 1 specieriksdaler, lika glänsande och ny. ,Det var en hederlig rackare den der, utlät sig doktorn med särdeles förnöjelse, fast något sväfvande på målet. Säkerligen hade han på många år icke fått en sådan sportel. Gifve Gud, det vore många såna rackare i församlingen! yttrade klockaren, lika belåten och upprymd som sin höge förman. Jag önskade de vore rackare allesammans! yttrade doktorn, stödjande sig tungt vid min arm. Så slutade detta barnsöl, som jag aldrig skall glömma. — blUEUE—