Gotlands läns nya tidning – 4 maj 1860, sida 2

sängen han låg uti, ett bord och några stolar så bräckliga, att den exekutiva myndigheten skänkt dem sitt förakt och endast derföre låtit dem stå qvar, och den ålderstigne arbetaren i vingården skulle ha lidit den största nöd, om icke ett par af hans embetsbröder i Stockholm jemte några äldre församlingsboer, hvilka icke glömt hvad han förr varit. då och då sett honom till godo. Den gamle själasörjaren kunde dock ibland slå ifrån sig sina bekymmer och då visade han sig ganska sryntlig och treflig. Kanske var det också af slöhet som han ej tänkte på dem, och i sådant sall kunde slöheten nästan uppskattas som en völgerning. Jag såg att det lyste hos magistern och gick derföre in, började doktor Liljenvaldh, sedan han vänligt räckt mig sin darrande hand: ,huw är det, är det mycket att göra? Om så inte är, så gör mig sällskap på ett barndop i afton. Det är inte utan sin lilla egennytta. Det är mycket halt på gatorna, och numera behöfver jag stöd likasåväl på gatan som i tjensten. Men när man inte är bjuden, invände jag. Gör ingenting, försäkrade doktorn: ,jag svarar till och med för att magistern skall bli en af de mest välkomna gästerna. ,Hos hvem är det då? Jo, det är hos ... hos... Men vänta, det är sannt, jag har lust att göra magistern en surpris, ty surpriser äro ju alltid roliga.