Gotlands läns nya tidning – 4 maj 1860, sida 2

allt mycket mera praktiskt skulle alla dessa ämnen ej blifva framställda af en bildad affärsman! Men, då någon kännare af det slaget så sällan yttrat sig i dessa vigtiga ämnen, må man förlåta att andra derom säga sina tankar så godt de förstå, ängsliga öfver den tryckta affärsställningen här och att man ej hörer af något förslag med utsigt till ändring häruti. — Ja, våra affärsmän måste taga Landets affärer om hand, och det i liberal anda, ty det bjonar till intet att nu jämra sig öfver niärings-friheten som är enlig med hela tidens riktning och nu i alla fall lag; utan böra de tvärtom befordra all koukurrens och öka stadens rörelse genom att frammana marknader, möten och villigt mottaga militär-inqvarteringar, badgäster och resande, alldenstund friheten är handelns lifs-element och det kraftigaste medel för all utveckling. Skulle man tro, att de ännu finnas gom se snedt på ångbåtar och telegrafer! Allmänheten undrar mycket på hvad som förhandlas på våra köpmans-gillen 2:ne gånger om året eller andra de handlandes sammankomster. Fordom mente man, bestämdes der allenast oblidkeligen priserna på kaffe, socker, m. m., så att hvar och en stadsbo, som egde en kontant styfver, alltid skyndade sig att något före dessa farliga dagar tillhandla sig sina nödiga förråder. Men vi vilja så gerna tro, att en mycket förståndigare handelsanda nu är rådande, och att man der spekulerar öfver mera allmänt nyttiga saker än till och med handels-corpsens enskilta pensions-kassa, kanske om en slöjd-skola, så nyttig och efterlängtad, kanske beslutar man der att efterhand, om blott med några famnar om året, till stenkajer förvandla våra skrala hamnbryggor af trä, kanhända rådslår man der om fabriks-anläggningar, bolag, trävaru-handeln, om tolagens användande, eller om åter-stiftandet af en handels-skola (som här ännu för några år sedan uppehölls till stor nytta), och många andra ämnen, vigtiga för lifvet och rörelsen inom provinsen. — Att handels-corpsen hölle riktiga möten och öfverläggningar om allmänna rörelsen vore, som vi sagt, mycket nyttigt. I första rummet borde då stadens egna behof fyllas, så att ej som nu någongång händt, man vissa tider ej kan få sig en kanna tjära, ett torrt bräde eller en tunna kalk. Kanske vore det bättre om man separerade handeln, och i allmänhet funne sig belåten med mindre men säkrare vinst, hvilket visserligen blefve möjligt om man ej så ofta lade sig så vidt ut, för att i hast blifva tvär-rik, ej sålde så mycket på lång credit, uppköpte mindre partier, men kontant, och således kunde erhålla fullgoda varor. Och alldrig skall väl mera, hoppas vi, någon af en småaktig förföljelse hindras från att, enligt vida högre och riktigare handelsåsigter, sälja goda varor till billiga priser och det utan all prut-mån. Med ett ord, handeln, som är en vetenskap och ett ädelt yrke, fordrar hufvud och kunskaper — som ej heller här fattas — och skall skötas med enighet, talang och högre vyer i spekulation. Detta är vida konstigare och mera värdigt handelns anda än att bara uppgillra sin lilla butik, ställa sig bakom disken och helt modest önska, att Landets alla köpare måtte inströmma dit allenast. Men, det är ej nog med att handel och industri drifves med affärskännedom och spekulations-raskhet, ty dessa egenskaper allenast kunna hvarken göra dem till ädla yrken eller tillförsäkra samhället rätt varaktiga förmåner, derest icke