Gotlands läns nya tidning – 4 maj 1860, sida 2

alla transactioner dervid göras med den störste samvetsgrannhet och en redlighet, som man så gerna kallar gammaldags. Och enär heder, förstånd och pengar alltid varit handelns rätta grundfästen, bör man minnas, att då, såsom man säger, offieerens heder hvilar på värj spetsen, så ligger ock köpmannens heder i att betala. Men olyckor kunna träffa alla, hvilket då innebär sin giltiga ursäkt, ty arbete, tarflighet och en oaflåtlig omtanka krönas minsann ej alltid med framgång, helst i sådana konjunkturer som just nu, då verldshandeln och allmänna förtroendet varit skakade i sina grundvalar. Dock, ehuru genom krisen och det så fria handels-systemet köpmanscorpsen såsom sådan är sprängd och dermed ock är försvnnnet mycket af det fordna förtroendet och espriin, så måste man just nu, för att återföra de bättre tiderna af affärsredbarhet och tarflighet i lefnadssätt jemte möjligheten att kunna ärligen slå sig igenom, uppehålla gudsfruktan och redligheten i handel och vandel såsom affärslifvets första och högsta principer. Alltså, om här, såsom på andra ställen, skulle visa sig en uppenbar och fräck löslighet i affärer, opålitlighet i transactioner ock lättsinnigt anlitande af crediten, med thy åtföljande nymodigt krångel, såsom lösöreköp, undantags-köp, öfverlåtande af egendom, oärliga konkurser, borgens-förbindelser och lån, med ett ord någonting af det skamliga vingleri, som en ärlig menniska knapt vet namn på, så må alla redliga affärsmän såsom en man stå upp och oblidkeligen brännmärka skojeriet, dels offentligen derigenom att man alldrig gör affärer med sådant folk, dels enskildt derigenom att man platt icke vill umgås med dem, och det äfven om vingleriet än alldrig lyckats så väl eller den lättsinnige än alldrig vill bjuda till att bära nacken så högt i skamlöshet och ett lefverne af lånad glans. Vi veta ganska väl, att tiderna nu äro svåra och att handels-corpsen såsom sådan ej hänger ihop som fordom; men den gamla vördade och fruktade hörs-strängheten och köpmanna-esprin uppehöll ärlighet, soliditt och ett högt anseende inom handelsverlden i förra tider och lärde ungdomen och alla att se tiden an, sansa sig och ej flyga högre än vingarne bära. Man må gerna medgifva, att det nu, då de handlandes corps är så splittrad, är mycket svårare än fordom att qväsa oskicket i handel och vandel; men, om den ingalunda fåtaliga återstoden af redbara affärsmän af gamla stammen t. ex. genom en hedersdomstol inom sig komme öfverens om ett enigt beslut att sålunda i allmänna opinionen och societeten bestraffa vingleriet, hvarest det otvetydigt och fräckt visade sig, så skulle det allt ha sin helsosamma verkan genom att afskrämma lättsinnigheten och rädda otaliga menniskor från grufliga och ruinerande förluster samt skydda hederliga familjer för sorger och mångfaldig grämelse. Enär menniskonaturen, om ock frestad och sallen, dock är mäktig upprättelse, och den förvillade likväl alltid har något af heder qvar i sig, så tro vi till samhällets heder och räddning fullt och fast, att en sådan stränghet i affärs-lifvet — så eller på något annat sätt uppehållen — skulle hejda lättsinnet, åter införa tarflighet i sammanlefnaden och sans i affärerna, samt verka helsosamt på hela samfundet. Men vilja de enskilte i handels-ståndet af flathet, liknöjdhet eller räddela ej försöka något moraliskt korrectiv mot öfverdådet och det öfverklagade lättsinnet i affärer, då lärer ej den allmänna lagen kunna mota det, utan det onda ETT Sn q 1. 1 GDS6S5S tt rnafinFaoion... —