Gotlands läns nya tidning – 30 mars 1860, sida 2

NVÅTVSPUIIUNUHFUELvIRERVT ITITAII NUÖUVRIIVUIr114 den 16 Mars. Ett väl långt uppehåll har ägt rum i våra meddelanden, Men så har ock en slags stiltje existerat vid riksdagen, medan ärenderne utarbetats i utskotten; och sällskapslifvet har ock, under Konungens opasslighet, mäst försaka en god del af den liflighet och glans, det eljest denna tid för lustbarheter och fester kunnat i hufvudstaden äga. Ingen dag går nu förbi, utan att härvarande allmänhet ifrigt sysselsätter sig med 3me, inom den politiska, musikaliska och umgängeslifvade verlden för ögonblicket mest intresseväckande föremål, nemligen Norska frågan, Ole Bull och det af Prinsessorna anordnade sällskapsspektaklet för välgörande ändamål. Såsom billigt är må vi först taga den vigtigaste af dessa frågor i betraktande, Dess flitiga ventilerande i alla tidningar gör öfverflödigt, att här intränga i något försök till bedömande af dess innehåll. opinionen harstides, så väl som i landsorterne, tyckes vara ganska bestämd för den äsigt, Ekonomi-Utskottet omfattat, att Stäthållareskapet i Norge ej bör afskaffas annat än etter Sverges hörande, på ett eller annat sätt, och i sammanhang med de Norska medgifvanden, Sverige kan finna sig hafva skäl att äska. Arendet förekommer i morgon uti Riksstånden, och förmodligen blifver resultatet inom stånden bekant genom telegraftråden i Wisby långt förr än detta bref hinner dit, således är ej värdt nu yttra något om den förmodade utgången. Man tager för afgjordt, att Utskottets betänkande gillas af Adeln och Presterne; men i de andra begge stånden blifver segern mycket omtvistad. — Skulle alla stånden eller åtminstone 3 stånd förena sig härom, så erhåller Stats-Rådets ställning ett betydande stöd, och det tros att i sådant fall dess medlemmar ej vilja qvarstadna, åtminstone ej alla, på sina platser, derest Norska Storthingets beslut ändock vunne sanktion, isynnerhet om det skedde utan Svenska StatsRådets hörande. I denna händelse förmodas, om än de öfrige skulle låta sig förmås att bibehålla sina stolar, att JustitiestatsMinistern, som saken närmast skulle röra i egenskap af Sver sk föredragande, svårligen blifver qvar. Som han är allmänt aktad och värderad, vore detta en verklig förlust; men man måste i alla fall respektera hans skäl. Man skulle sakna honom mycket, på alla häll. Men som gissningar, äfven då man som mest önskar att ett ombyte ej må inträffa, alltid rigtas på möjliga efterträdaren, må nämnas, att förmodanderne dela sig emellan Presidenten Rosenschöld och Landshöfdingen Grefve Sparre. Begge äro erkändt skicklige embetsmän och för öfrigt, såsom det säges, likaså Svenskt sinnade, som II. Ex. De Geer; men nägot annat tänkesätt skulle också ej kunna komma i fråga; ty om nu, såsom man lärer hafva anledning förutspå, ett i Norge gifvet Kongligt löfte föranlåter stadfästelse å Stäthällarplatsens afskaffande, fordrar den allmänna meningen här, att inga flere eftergifter ensidigt beviljas. Grefve Sparre tros vara författare till 2:ne s. k. flygblad från östra sidan om fjellen; och deri uttalas särdeles bestämda åsigter i denna rigtning. Snart nog lärer väl allt detta komma till afgörande. Ole Bull tjusar nu, såsom förr, med sitt underbart sköna och originella violinspel. Man hade väl alltid hört prisas den snillrika och fantastiska flygten af bans talent; men han har öfverraskat med en mjukhet, en mildhet och ljufhet i tonen, sådan som han knappast i sina yngre dagar någonsin ådagalade. Isynnerhet är hans herrliga , Seeterbesög i högsta grad intagande. Der vexlar den mest rörande, vemodsfulla och stilla klagan med sprittande polskmelodier och glädtig fågelsång. Det hela gör ett alldeles hänförande intryck. Bifallet är jublande. Prinsessornas anordnade dramatiska fest till förmån för fattiga barns underhåll och beklädnad blifver naturligtvis så talrikt besökt, som utrymmet i Hr de la Croixes sal medgifver. Piccerna skola uppföras två dagar å rad. Rollerna utföras af personer inom societeten. Inom Kongl. Theaterns murar har en dram denna vinter med bifall blifvit gifven, hvartill ämnet är valdt utur Wisby historia; nemligen dess eröfring af Danska Konungen Waldemar. Herr Jolin har härvid försökt sig i en för honom, såsom hittills egentligen komisk författare, ny genre. Det skulle intressera Eder att se eder frejdade stad framstå i sin fordna medeltidsprakt; och många setner äro ganska vackra, alla förträffligt af de spelande utförda. Hvad sjelfva stycket angår, kan man väl invända, att Waldemars nedrighet väl bjert framställes; det skulle inge mera intresse om han sjelf, ehuru försåtlig och ränkfull, erfore först och främst någon grad af genkärlek för den unga flickan, hvars ömhet han tillvunnit sig, och dernäst några samvetsqval öfver sina egna trolösa planer. OO OO ö