Gotlands läns nya tidning – 9 mars 1860, sida 2

exercis-tiden vilja härbergera Beväringens befäl. — Och det finnes otaliga andra för stad och land vigtiga öfverläggnings-ämnen, som cj här behöfva nämnas, hvilka mycket väl förtjente att sålunda diskussionsvis för allmänheten beredas. Endast på något dylikt sätt tro vi det är möjligt att här väcka håg för allmänna saker och företag, samt att man dermed ofta skulle kunna understödja Styrelsens goda afsigter och bemödanden. Skulle ej detta allt, populärt framstäldt och vänligen diskuteradt, vara till största nöje för de enskilta gillena och till den mäst gifna sägnad och nytta, då sådana saker någongång komme till tals inför en städad och vettgirig allmänhet, hvarigenom en mängd grundrika tankar och vigtiga förslager för det allmänna sålunda kunde förarbetas och utredas till största nytta för samhällets utveckling i alla riktningar, smakens höjning och sedernas förädling? Vi fråga, hvad hafva väl de högt upplysta ännu gjort för folket eller ens för de s. k. bättre klasserna i att reda begreppen om deras nödvändigaste angelägenheter och önskningar? Jo, man klagar med största obillighet öfver att mängden af folket intet förstår, ingenting kan och derföre också ingenting vill till sin egen fromma, men låter det i rätt många fall trefva bäst det gitter i det egyptiska mörkret, makar sig sjelf närmast ,kött grytorna och låter den stora allmänheten under långa åretal utestängas af en chinesisk mur från allt verkligt begrepp om Landets aldrastörsta och mäst vidtutseende näringsoch odlings-företag, m. m. Hvarföre då ej heller taga bladet från munnen och antingen framställa dessa våra stora angelägenheter på ett redigt och populärt sätt i utförliga skrifter eller ock framställa dem i offentliga tal eller föredrag såsom vi här vågat föreslå det —, så eller ock på annat sätt —: är detta rätt och billigt? Nej. Antingen är man för högdragen att vilja stiga ner till folket eller så förstår man ej sjelt sina stycken eller då så är saken på något sätt sjuk. — Nu, då hvar och en sitter med sin vishet inkrupen i sin vrå och brummar solo, alltför egenkär och rädd att låta sina hjerte-tankar komma till billig pröfning, komma alldrig den enskiltes bästa åsigter samhället till nytta, utan till dess skada florera i stället ensidigheten och små löjliga familje-tycken —, små-Städernas ogräs —, och Landets hela utveckling står i stöpet; ty dess aldra rikaste tillgångar och största behof äro ingalunda af oss sjelfva kända och de fleste dess lifs-frågor (såsom om Hamnen, Myrodlingarna, Låne-väsendet, m. m,, m. m.), alldrig offentligt och öppet hvarken uttalade eller undersökta, bero slutligen ofta på ett blindt tärnings-kast! Derigenom måste ock hela samfunds-lifvet vara trögt och utan intresse samt umgänget utan glans och glädje. Deremot, om man lyssnade till detta vänliga förslag, skulle det närvarande blifva för oss gladare och framtiden ljusna för gamla Gotland, hvilket man alltmer omhuldat, enär det är en så vigtig del af det dyra Fäderneslandet. — Men, då vi nu föreslå nya bildnings-nöjen, böra vi ej underlåta påminna allmänheten om att i främsta rummet begagna de tillfällen, som redan finnas till samhällets utveckling och bildning: så kunna vi ej förstå huru K. Hushålls-Sällskapets års-möten och täflingar af våra åkerbrukare (af alla klasser) så ytterst fåtaligt besökes, att det verkligen är sorgligt; att Jägare-gillet har så få deltagare, till och med af militärer; och minst