Gotlands läns nya tidning – 9 mars 1860, sida 2

den lifliga sjelfverksamheten till så mycken kunskap som han sjelf. I katedern satt en grålockig, liten gubbe, med ett särdeles välvilligt ansigte; hans qvicka ögon och skarpa öron uppfattade fullkomligt allt som tilldrog sig i rummet, intet fel undgick honom. Det var församlingens skolmästare; men han hade många andra befattningar; han var hutvudsakligen klockare, dertill orgelnist och vaccinatör. Redan sjuttio år gammal hade han i femtio år tjenat församlingen och som klockaren skall allting beställa hade han tillhandagått folket i mångahanda bestyr. Är någon sjuk, så åderlåter han, behöfver någon låna penningar, så skrifver han reversen, dör någon, så sjunger han ej blott för liket, utan gör upp bouppteckning; skall det bli bröllop, så skaffar han krona åt bruden. Om Söndagarne passar han upp på presten, sätter upp numrorna och spelar orgeln. Om hvardagarne får han emellanåt springa med kursväskan mellan presterna. Korteligen, en klockare är sysselsatt från morgon till qväll hela sitt lif igenom, i synnerhet när han, såsom den vi här teckna, tillika är skolmästare. Gubben Per Qvick, så hette han, var allmänt älskad både af hög och låg, alla bönderna och deras hustrur hade stått under hans ferla, utan att någonsin få smaka den, ty han förstod att styra barnen med kärlek. Alla de yngre i socknen voro vaccinerade af honom. Så många års trohet och nit kunde icke lem