Gotlands läns nya tidning – 9 mars 1860, sida 2

(Slut fr. föreg. N.:o.) Vi upprepa slutligen här: sakens allvarsamma sida är den, att, då i ett konstitutionelt samhälle folkets vilja i så många fall blir lag, det så må vara stäldt, att detta samma beslutande och lagstiftande folk må vänjas att begagna sin dyrbara yttranderätt, d. v. s. att vederbörande af alla klasser böra ingifva det håg att medborgerligen mötas för att diskutera samhällets vigtigaste angelägenheter. Om vi härmed särskildt tänka på vårt Wisby, hade det väl varit ganska godt och nyttigt om fera af våra företag för Stadens utveckling sålunda blifvit bekantgjorda för allmänheten, af kännare framställda och ordentligen utredda, så att man deröfver kunnat få ett redigt begrepp och derigenom en medveten vilja i besluten. Ty ett alltför specielt rådslående om en sak får ej upptaga den inskränkta tiden för offentlig diskussion t. ex. på rådstugan: de få talare, som der kunna uppträda, skola då neml. cj blott hafva en egen öfvertygelse, utan äfven något veta om allmänhetens tanke, den de der representera. Nu kan deremot ofta hända, att angelägenheter, på hvilka Stadens framtida väl och ve beror, afgöras af några få i en styrelse, som alldrig fått inhemta något af allmänhetens insigter eller vilja. Att ett så ensidigt behandlingssätt af allmänna ärender ej alltid kan bära goda frukter är klart som dagen. Och beredes för folket något sätt att fritt få yttra sig om sina angelägenheter, så afstyres dermed all rätt till efter-tal och alla utbrott af missnöje. — Så hade det troligen gått bättre med vår dyra och vågsamma UIamnlusagning om här hade funnits något sällskap för allmänna sakers behandling, t. ex. ett sjömanna-lag eller en handlelsIlubb, der saken först blifvit skärskådad från alla sidor, d. v. s. ej blott af lärda och vetenskapligt bildade män, utan ock af praktiska karlar och gamla sjömän, som af en lång erfarenhet känna hafvet och dess våldsamhet samt särskildt dess gång och styrka just vid vår hamn, der arbetet skulle utföras. Kanske man då kommit till helt annat beslut: kanhända man då alldrig försökt med någon vågbrytare, eller åtminstone hittat på något slags bro att derpå direkte utföra stenen, eller kanske hade man i stället beslutat sig till att förena de begge fordna hamnarna, urgräft och utvidgat gamlahamn och gifvit denna ett utlopp åt norr (ett arbete som åtminstone knappast kunnat afbrytas af hafvets förstörelse). Vi veta ej; men säkert är att saken alldrig kunnat förlora på en allmän diskussion. Så är det ock med många andra våra angelägenheter. — Inqvarteringen under befälsmötet här i Wisby är ock en sak, som kunde tåla vid en vänlig öfverläggning, så att ej, som nu hållit på att hända, man i följe af några få personers inskränkthet somliga år varit i beråd att neka våra egna landsmän och Landets försvarare tak öfver hufvudet under deras få öfningsdagar, och sålunda afvist den dermed följande trafiken och rörelsen från Wisby till något annat ställe, t. ex. Slite eller Klinte, dit vederbörande då hade måst förlägga National-Beväringens befälsmöten. Ett så underligt beslut af ogästvänlighet och till skada för allmänna rörelsen härstädes skulle alldrig hotat oss om saken blifvit förut någonstädes beredd, helst nästan stadens Al. 2 ol 2 Aanrena HUnÅÄdAR Jan Ir arta