Gotlands läns nya tidning – 2 mars 1860, sida 3

— Skjut icke, ropade sonen emot Honom, jag har honom ju på ryggen. Låt endast upp ladan; han ställde sig med ryggen emot ladväggen och kastade vargen på en gång mot golfvet. Här väntade hundarne fången; men han sönderslet 3 stycken, och blott en kula dödade honom. — En dam af verld, gift med en galerslaf. Till högsta domstolen i Paris har i dessa dagar inlemnats en ansökan om äktenskapsskillnad, undertecknad af en ung dam, som gift sig, utan att närmare känna mannen, med en, som utstått 15 års galörstraff för ett mord. Mannen hade ett bildadt och angenämt väsen, visade en innerlig tillgifvenhet för sin hustru, som älskade honom varmt, utan att hafva en aning om hans föregående lefnadsöden, och det enda som störde deras trefnad och slutligen äfven väckte svärmodrens stora förundran voro de ruskiga besynnerliga figurer, hvilka stundom presenterade sig som mannens bekanta och önskade hemliga samtal med honom. Mer och mer började äfven mannens lynne blifva oroligt, nedstämdt och dystert. En af hans gamla bekantskaper, som igenkänt honom i hans nya förhållanden, hade nemligen, med hotelser att upptäcka honom, afprejat honom den ena summan efter den andra; han synes äfven haft samvetsqval deröfver, att han ingått ett sådant giftermål. Nog af, en vacker dag lemnar han Paris, medtagande en betydlig del af sin hustrus hemgift, i afsigt att aldrig återkomma; men kärleken till hustrun tager åter öfverhand, och han återvänder med summan, föregifvande att han endast gjort en nödvändig affärsresa. Men under tiden hade den ofvannämnda ,ruskiga figuren upptäckt för svärmodren hvem han var. Man kan föreställa sig den unga hustruns smärta och förtviflan, då upptäckten kom till hennes öra! Hade de bebott en aflägsen vrå af verlden och ingen mer än hon fått kunskap om förhållandet, hon skulle måhända då hafva med tystnad funnit sig i sitt öde. I det stora Paris, der händelsen blef ett samtalsämne för dagen, och der hon eger ansedda anförvandter, nödgades hon till det steg, som hon nu tagit. — En rasande hunds framfart. Journal de Chartres berättar: För några dagar sedan vandrade en liten tioårs flicka på vägen mot Bonneval; då hon plötsligt angreps af en ovanligt stor hund, som icke var hemma i den trakten. Innan hennes fader, som var i närheten, hunnit komma till hjelp, hade djuret kastat henne till marken, bitit af hennes näsa och afslitit köttet på hennes kinder, armar och öfriga kroppsdelar. Sedan mannen kört bort hunden, gick denne vidare och anföll en gosse och sönderslet hans ansigte på ett förfärligt sätt. Sedan angrep han flera hundar och bet dem illa samt gick derpå in i skogen nära Bienvieq, der en qvinna arbetade. Han störtade sig på henne, kastade henne omkull och sargade henne på det rysligaste. Han slet köttet från flera delar af hennes kropp, så att benen blefvo blottade, flådde af hennes hufvudskål och slök stycken af näsan och kinderna. Då en karl nalkades, tog han till flykten, men angrep snart derefter en arbetare nära vid Anthon och bet honom illa på kroppen och i ansigtet, derpå rusade han in i Anthon och störtade sig på fyra barn, det ena efter det andra, sargade deras ansigten och kroppar och angrep derpå en hustru och en piga. Alla stadsboerna blefvo bestörta, men när