Gotlands läns nya tidning – 2 mars 1860, sida 3

I det närmaste husets dörr visade sig en Finsk bonde, med yxan lyftad i handen. Då Ryssarne rusade dit, stupade de främsta för hans vilda hugg, tills han, öfvermannad af mängden, nedsjönk på den blodiga tröskeln. I detsamma flög en brusande congrewsk raket från ett Ryskt batteri öfver sundet och nedföll på stugans tak. Ett moln af rök omhöljde det fasansfulla uppträdet, och samtlige gårdarne stodo snart i brand. Bakom de brinnande byggnaderne hade Ryssarne småningom samlat en betydlig styrka, oaktadt de förluster hvarje trupp lidit på bron. Sandels betraktade med säkert öga den annalkande faran af en stormning på sjelfva batteriet. Han väntade att tvenne bataljoner från Valkiais skulle hinna fram till hans understöd. Men i alla fall stodo, bakom förskansningarna, Wasa-regementet och tvenne kompanier Savolaxare, anförda af de ärofullt utmärkta majorerne Dunker och Malm, och han befallte derföre blott att elden mot bron väl skulle underhållas. Nu begynte kejserliga Gardes-Uhlanerna att försöka framtränga på bron, men hunno ej längre fram än intill densamma. I samma ögonblick störtade Ryssarne med beundransvärd oförvägenhet, under klingande spel och hurrarop mot batteriet, från det brinnande Kauppila. Med vild förbittring och under oerhörda ansträngningar klättrade de tappra Weliki-Lukska jägarne öfver löpgrafven uppföre bröstvärnet. Emellan hvarje af de Finska kanonernas mynningar trängde sig