Gotlands läns nya tidning – 10 februari 1860, sida 3

Hvad grefven invände mot denna furstlig: utgjutelse veta vi icke, emedan båten lade i detsamma till vid Beckaskogs brygga. Det veta vi likafullt med visshet, att Prins Oscar blef sina grundsatser trogen såsom konung, fastän dessa icke alltid hunno i utförandet ned till folket, emedan de blefvo hindrade på vägen af någon högförnäm person som satt vid hans sida, likasom grefven under färden på sjön. Inom skogvaktarebostället var det icke ringa glädje efter herrarnes besök. Många främmande hade visserligen gästat den låga boningen, men inga hade efterlemnat några så hoppfulla och angenäma minnen som de sistnämnda. Flickan tummade med förnöjelse den blanka specieriksdalern och gossen hoppade affröjd vid den ljufva tanken att han skulle få se Prinsen. Hustrun uttömde sig i loford öfver den unga herrn och försäkrade på heder och ära, att huru god och vacker Prinsen än månde vara, så knnde han aldrig besitta dessa egenskaper i högre grad än denna herre, ,som var den raraste karl hon sett i alla sina dar. Alla gåfvo högljudt sin glädje tillkänna, utom Svenson, som satt tyst och spelade , utantill, såsom han brukade då han var något ängslig till mods. Hustrun undrade öfver hans tystnad, men hon försökte icke att störa honom; ty hon visste af gammalt att det icke lät sig göra i dylika