Gotlands läns nya tidning – 13 januari 1860, sida 3

Hvad äter beträffar skolorne på landet, skulle der införas de gymnastiska öfningar, derå man länge varit betänkt, men som ej ännu blifvit något utaf. Ofvannämnde kommission borde härtill utarbeta ett för kroppsöfningari folkskolan lämpligt reglemente. Som allmogens barn tidigt lemna folkskolan blefve det en hufvuduppgift att äfven efter skoltidens slut förskaffa dem passande militäröfningar, tjenande till förberedelse för berärings-exercisen. Instruktörer för detta ändamål borde ej fattas, enär genom indelningsverket stamtruppernas manskap är temligen jemnt fördeladt öfver riket, så att på hvarje af dess 2,238 socknar komma i medeltal 10 inexercerade soldater. De gevär, som för dessa öfningar behöfdes, kunde lemnas af staten och anförtros åt sockennämndernas vård, Socknarnes ungdom från 15:de till 20:de året skulle härigenom få förberedande öfning i de enklaste evolutioner och infanteri-vapnets begagnande. Ofningarne för landsbygdens ungdom skulle visserligen vara frivilliga; men om det stadgades att den nu till två år utsträckta exercispligten för beväringen endast skulle träffa sådana ynglingar, som försummat de ifrågavarande förberedande öfningarne, äfvensom att ynglingar, hvilka flitigt bevistat desamma och ådagalagt håg för vapenyrket, skulle hos regementschefen rekommenderas till korporaler och under-officerare vid beväringen, så innebure detta en eggelse till att ej försumma dessa öfningar. Ordentlig förteckning öfver befäl och underbefäl, som tillhörde de olika åldersklasserna i beväringen, skulle vara inrättad vid hvart och ett af de regementen, med hvilka ortens beväring vore införlifvad. — Beväringens åldersklasser från 22 till 26 års ålder behöfde endast inställa sig vid den ärliga vapenmönstringen, som ofvan föreslagits, hvilken på landet allt efter befolkningens täthet skulle omfatta två eller flera socknar. De ur beväringen utträdande åldersklasserna bilda efter hand landtstormen, som omfattar den burgna och stridbara befolkningen mellan 26 och 50 år. — Socknarne, två eller flera, alltefter deras storlek och befolkningens täthet, läggas till grund för landtstormens organisering, så att sockenkompanierna utgöra dess taktiska enheter. Med hvarje åldersklass af beväringen inträder äfven dess befäl i landtstormen. Detta erhåller en ytterligare förstärkning genom alla ur stamtrupperna utträdande, ännu tjenstdugliga officerare. Uppstå icke förthy luckor i befälet, kunna dessa fyllas genom val ur landtstormskompaniernas leder. Förteckning öfver landtstormsofficerare bör föras, likasom öfver beväringen och landtstormen, likasom denna tillhör, i händelse af krig, indelta regementen, som förefinnas inom de respektive militärdistrikten. Till landtstormsorganisationen böra såsom nödvändigt moment höra sockenvis ordnade skarpskytteföreningar. Så väl beväringens som landtstormens beklädnad skulle bestå af en enkel uniform, lika lätt och billig att af den enskilde anskaffas, som en civil drägt. I Sehweits kläder sig den talrika milisen sjelf; soldatdrägten är i många kantoner befolkningens kyrkooch högtidsklädnad. Vigtigare är frågan om beväpningen. Svenska kronan eger redan nu ansenliga vapenförråder; antalet af de eldvapen, som öfver hela landet finnas i enskildes ego, lär vara ganska betydligt, — TL—— ————