Gotlands läns nya tidning – 9 december 1859, sida 2

Gumman kröp dit in och soldaten följde efter henne, under det han sakta knöt af sig halsduken. När de kommit några steg in i gången närmade han sig henne och kastade plötsligt halsduken kring hennes mun, under det han med andra handen kullslog gumman. Han aftog derpå hennes eget hufvudkläde och band tillsammans hennes fötter, oaktadt ett ursinnigt motstånd. På samma sätt fängslades ögonblickligen hennes händer. Sedan han förvissat sig om bandens styrka, uppsteg han från marken och sparkade gumman intill väggen. — Se så, ligg nu der din gamla kopplerska — mumlade han — och vore det ej för det du varit en qvinna en gång i din dar, fast du nu är en gammal hexa, så skulle jag väl knacka in hjernan på dig. Han lemnade nu hastigt gången och skyndade genom hvalfvet in i rummet som gumman lemnat. Han stängde sorgfälligt yttre dörren och gick sedan att öppna den, som ledde till det inre rummet. Flickan satt på samma plats som förut, vid fönstret, och nedlutade hufvudet i sina händer. Då soldaten insteg upplyftade hon långsamt sin tårdränkta blick, men uppgaf, i samma ögonblick hon varseblifvit honom, ett plötsligt. skri och skyndade att kasta sig i hans armar. — Min far! min far! — ropade hon. — Du är då ändtligen här och kan taga mig med dig bort härifrån. Ack hvad jag varit rädd och hvad jag nu är glad, jag som trodde att jag aldrig skulle få se dig mera. — Men hur har du kommit hit? Ilur visste du att jag var här? — Tyst då för Guds skull, bara! — sade dubben, i det han kastade en rädd blick bortåt dörren. — Tyst, annars är din gamle far förlorad. — Skynda dig nu och