Gotlands läns nya tidning – 9 december 1859, sida 2

Planteringar och Skogsvård öfver hela Gotland. (Ett välment ord till allt Guta-folket.) Dessa ord om Landets odling i detta afseende äro ställda till alla, men dock isynnerhet till Gotlands Bondestånd, hvilket, i sin lyckliga ställning, eger det aldramästa af vår ypperliga jord och dermed ock den rikaste grund och anledning att på allt sätt förkofra det goda arfvet och sålunda utveckla Landets blomstring i alla riktningar. Bondens förstånd är Landets bästa styrka: må han fatta vigten af sin ställning, det vill säga, med skyldig vördnad för det gamla och förfådrens verk, klart inse nyttan af den nya tidens förbättringar och efter mogen pröfning efterhand antaga dessa. Utom de många andra gåfvor Gud oss skänkt i vårt goda land, är växtligheten här på Gotland af verlds-danaden oss särdeles förmånlig. Man har alltid prisat våra löflundars fägring, ängarnas blomsterprakt och skogarnes rikedom; utmärkt är den Gotländska tallen, som gifver det yppersta skeppsvirke och den aldrabästa tjära, almen är dyrbar för snickarne, vårt tvåradiga korn är af yppersta slag, Bunga-rofvorna äro utmärkta, senapen är eftersökt och våra valnötter, drufvor och mullbär prisade, o. s. v.; — allt en följd af vår drifvande jord och den milda himmel, som med särdeles ljumma höstar hvälfver sig öfver vår fagra Ö och som alstrat ofantliga träd (dessa växtrikets jättar, som ännu här och der qvarstå) samt tillåter införandet af så många Söderns nyttiga växtalster. Men, hafva vi rätt hushållat med den rikedoms fullhet af skog och grönska naturen skänkt oss och försädren sparat; hafva vi nog flitigt förökat det rika arfvet medelst planterande af nya utländska växt-arter? Mången ödslig, härjad trakt ger härpå ett bedröfligt svar: flera ställen och hela Stor-södret är skogslöst, der gårdsnamnen Skoge i Öja och Sundre, Skogs i Hambra, o. s. v. ängsligt påminna om den vördiga timmerskog, som der fordom fans; så ock på otaliga ställen ,,Såjds-åker, som bevisar att .såjde (tjärdal) der fordom brukats midt i täta skogen, samt namnen Hospitals-ängen, Skjutsängen, m. fl., som på de trädlösa blåsiga slätterna kring Wisby tala om samma skogsförstörelse. Väl oss om allmänna lagen än strängare skyddat Landets skogar. Der jordmånen är god må då skogen falla för en högre odling, ty det är, enligt ordspråket, ,synd att föda skog på god jord; men der allenast eldröd sand och häll är under torfvan, hvarest dock skog kan växa, der är det förderf att fälla skogen och tvinga marken till några svaga skördar och sedan lemna honom till ohjelpligt ödesmål. Sålunda uttömmes naturen af den s. k. ,civilisationen, och djur och foglar försvinna ur de härjade skogarna och fisken i de sinande vattendragen: orrarna leka här snart ,Sista paret ut, svanen och vild-anden flyger oss förbi och näktergalens sång höres väl ej länge i de glesnande busk-snåren i Öja. Ty nästan öfverallt har ett våldsamt skogshygge för en kortsynt, roffande trävaru-handel och kalkbränning, jemte otjenliga författningar för ego-byten samt allmogens brist på spjäll i sina spisar, förderfvat våra skogar; och på återsåning af skog tänker man föga. Så att vind, sol och frost ohämmade utmusta den nakna jorden, den en gruflig flåhackning och myrornas halfgjorda aftappning hotar med tilltagande torka och vattenbrist samt