Gotlands läns nya tidning – 4 november 1859, sida 2

Riksdagen. Biksdagens högtidliga öppnande medelst gudstjenst i Storkyrkan och plenum plenorum på rikssalen har sistl. Måndag forsiggått. Rikets Ständer, som samlats på sina särskilta rum, gingo i procession ståndsvis upp till Storkyrkan, för att der afhöra riksdagspredikan. Liksom vid de begge senaste riksdagarne egde ej heller nu den förr vanliga processionen från slottet till kyrkan och derifrån tillbaka till slottet rum, utan hegaf sig H.M. Konungen åtföljd af hertigen af Östergöthland i vagn till och ifrån kyrkan, der äfven alla de personer, som eljest skolat i processionen deltaga, direkte infunno sig. Riksdagspredikan hölls af biskop Millen i Carlstad, såsom den yngste af biskoparne, med ingångsspråk: Genom de frommas välstynelse varder en stad upphöjd, men genom den ogudaktiyes mun varder han nederbruten. Ordspr. 11: 11. Texten var: Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är ett folks förderf: och det härifrån hemtade ämnet: Synden ett folls förderf, rättfärdliglioten dess upphöjelse. Altartjensten förrättades af prostarne Modigh, Söderberg och Lodell samt kongl. hofpredikanten Moren. Efter gudstjenstens slut uppgingo ständerna till slottet, adeln till II. M:t konungens rum, samt de tre öfriga stånden till rikssalen, som redan förut blifvit öppnad för dem af allmänheten, som erhållit inträdeskort dertill. Kort derefter anlände den kungliga processionen, som emellertid samlats i konungens rum, företrädd af drabanter, härolder och pager. Man såg der ridderskapet och adeln, svenska och norrska statsråden, högsta domstolens ledamöter, de särskilta staberna, serafimerriddarne, hofstaten, de båda arffurstarne samt slutligen H. M:t konungen, omgifven af justitiestatsministern och norske statsministern, begge i ceremonidrägt med ordenskedjor, samt sin stora vakt. Konungen samt de båda prinsarne buro furstlig krona och mantel; den kungliga kronan och öfriga riksregalier lågo på ett bord vid sidan af konungen. Sedan konungen intagit sin plats på thronen, äskades ljud af riksmarskalken, hvarefter H. M:t med klar och ljudelig stämma höll det i föregående n:r införda tal till ständerna. H. exe. utrikes statsministern friherre Manderström uppläste derefter en del af berättelsen om hvad sedan sista riksdagen i rikets styrelse sig tilldragit. Landtmarskalken och talmännen framträdde derpå inför konungen och uttalade hvar och en på sitt stånds vägnar deras undersåtliga vördnad. Dermed var plenum plenorum afslutadt, och processionen återvände i samma ordning den anländt. Derefter framträdde, på i grundlagen föreskrifvet sätt, landtmarskalken och talmännen inför konungen och framförde, i ståndens namn, deras underdåniga vördnad. II. M. drottningen bevistade, uppvaktad af sin hofstat, högtidligheten på rikssalen, der platser äfven voro anvisade åt diplomatiska kåren. H. M. konungen och den kongl. familjen mottogo i Lördags afton riksståndens s. k. stora helsningsdeputationer. I anseende till den djupa sorgen hade endast talmännen nåden uppvakta II. M. enkedrottning Josefina. Denna ceremoni var nu i så måtto förenklad, att tal endast höllos till konungen och enkedrottning Desideria. Konungen mottog stånden, omgifven af drottningen samt prinsessorna Eugenia och Lovisa. Den hittills bruk