Gotlands läns nya tidning – 4 november 1859, sida 2

—————— — — —ä— ningar, såsom man ler åt sina egna barndomsdrömmar, ty naturen har rikare utrustat våra sjalar och gifvit dem kraft att djupare blicka in i tingen. Snart kommer måhända den stund, då vi skola finna det ord, hvilket utgör lifvets grundkärna, för hvars trollformel verldsbyggnaden skall upplösas för vår blick och dess sammansattning synas oss enkel, som en barnleksaks. — Ibland tror jag verkligen att vi skola hinna detta sköna, detta höga mål — sade Eric, i det hans ögon blixtrade och hans bröst vidgade sig aföfverspänd kraft. Nar jag ser, huru med hvarje dag lifvet blir mig klarare, och min tankes vingar battre bara mig på min djerfva slygt — då sager jag till mig sjelf: Hvar skall du stanna? Men nasta ögonblick åter känner jag min egen ringhet, nar jag tänker på huru litet jag i sjelfva verket förmär uträtta inom den materiella verld, som jag nyss tyckte för liten, för inskränkt för min andes verksamhet. — Ni skulle förmå ringa? — sade Göran leende. — Ack nej furste, ej om ni ville. Huru många gånger har Jag icke sökt öfvertyga er derom, att ingenting ar omöjligt för en fast vilja. — Intet mål är oss då för stort. — Att skaka verlden — resa folkslag mot folkslag, förändra hela jordens utseende, allt förmå vi om vi blott ej låta oss nedtynga af kansla, medlidande och annan kroppslig svaghet. Kansla och samvete hafva blifvit gifna medelmåttiga menniskor såsom ett band på deras fria vilja, att den ej skall komma dem att skada eller rubba naturens eviga ordning. Men öfverlagsne män, såsom vi, hafva intet annat samvete, ingen annan måttstock för sina handlingar, än snillets. Ratt och oratt är för dem: klokt eller oklokt, Icke känner konungen samvetsförebråclas