Gotlands läns nya tidning – 14 oktober 1859, sida 3

med 10 är, blifver den högst för landsorten, eller sålunda i medeltal för år i procent af hela mortaliteten: Inom första lefnads-året: Ä Stockholm. Landsorten. Öfrige städer. 25,2 proc. 21,9 proc. 19,1 proc. men till och med 10 år: zandsorten. Stockholm. Ötrige städer. 39,1 proc. 38,3 proc. 37,2 proc. För att efter sannolikhets-beräkning kunna uppnå en hög ålder, skulle således ett barn intill 10 år vistas i stad, men derefter å landet. Likväl är förhållandet inom olika län högst olika; sålunda framstå Gotlands och Jemtlands med det bästa, eller minsta dödligheten; och derefter komma Sveriges äldsta provinser, Stockholms, Upsala, Södermanlands och Westmanlands län, hvilka likväl i afseende på mortaliteten i sin helhet och för alla lefnads-åren stå sämst inom Sverige; vidare de skånska länen, der likväl den egendomligheten måste anmärkas, att om än mortaliteten inom första lefnads-året är ganska ringa, densamma är rätt betydlig under det andra. Med hög mortalitet i så väl första som andra lefnadsåren äro Westernorrlands, Westerbottens, Norrbottens, Kronobergs och Jönköpings län, hvilka åter i mortalitet öfverhufvud eller för alla lefnadsåren, jemte folkmängdstillväxt stå inom Sverige fördelaktigast. Dessa oväntade förhållanden torde förtjena synnerlig uppmärksamhet; och ett försök bör göras, så väl till utredande, som till afhjelpande af orsakerna härtill. ÅÄtt klimatet ej häruti har någon del, synes deraf, att Jemtlands län står, jemte Gotlands, fördelaktigast; och från hvilken sida detta missförhållande än må betraktas, återstår, enligt kommitterades förmenande, ingen annan antaglig förklaringsgrund, än att en beklaglig vanrård, beroende af okunnighet, likgiltighet, inrotade fördomar och sedvanor, orsaka de späde och yngre barnens stora dödlighet i vissa landsorter. Då kommitterade likväl, i s. k. sundhets-kollegii underdåniga berättelse för år 1856 rörande barnmorskeväsendet i riket, funnit, att just de län, der dödligheten bland späda barn är minst, äro försedda med jemförelsevis stort antal barnmorskor, och i motsats härtill de nordligaste länen, Kronobergs, Jönköpings m. fl. hafva ringa och otillräckligt antal; hvarpå såsom exempel kan tjena, att Jönköpings provincial-läkare-distrikt, bestående af 23 socknar, ej eger en enda på landet bosatt barnmorska, och att angränsande Wrigstads distrikt endast har en; och då, såsom redan är anfördt, dessa län i hänseende till dödligheten i sin helhet för alla lefnadsåldrar sammanräknad, så väl som till folkmängds-tillväxt ställa sig helt och hållet omvändt, hafva kommitterade ej tvekat att i ofvan antydda förhållande finna ett naturligt och nödvändigt sammanhang. Tabellkommissionens sista underdåniga berättelse gifver vid handen, att i mån som kunniga barnmorskor blifvit antagna och kommit i verksamhet, hafva dödsfall i barnsbörd aftagit och umder 80 år minskats till hälften. Det är otvifvelaktigt, att barnmorskornas välgörande inflytande ej inskränkt sig endast härtill, utan gått derutöfver till räddande af många späda barns lif, genom den handledning i deras vård, unga, oerfarna mödrar erhållit, och genom motarbetande af fördomar och skadliga vanor bland