Gotlands läns nya tidning – 1 juli 1859, sida 2

ska kostnaderna, att dessa torfkokes erhållas för vida billigare pris än engelska kokes af stenkol. Det är derföre med synnerlig tillfredsställelse vi meddela den säkerligen för hvarje vän af fosterlandets industriella utveckling glädjande underrättelsen, att hr frih. D. v. Schulzenheim å Westlandaholm i dessa dagar utfärdat en inbjudning till aktieteckning för anläggande i Sverge af en första fabrik för tilloerkning af torfkokes, med tillvaratagande af denrid blifvande biprodukter, allt i enlighet med den af hr öfversten Aug Anckarsvärd, bergmästaren C. O. Troilius och frih. D. v. Schultzenheim utfärdade prospektus och inbjudning till företaget. Då brukssocieteten, med afseende å vigten af denna uppfinnings snara införande i landet, beviljat ett lån å 50,000 R:dr R:mt emot 4 procents årlig ränta till det bolag, som först kan komma att i detta ändamål bilda sig, och isynnerhet för det utomordentliga gagn, som företaget bör kunna skänka hela landets industri och i viss mån till och med dess sjelfständighet, äro vi förvissade, att inbjudningen skall mötas med allmänt deltagande, helst utsigter till god ränta å de nedlagda penningarne med temlig visshet böra kunna påräknas. Aktiernas antal är bestämdt till 100 och hvarje aktie att lyda å 1500 R:dr R:mt. Vi hafva också hört, att på en enda dag 60 aktier tecknats i Stockholm, men att fråga är att, derest deltagandet blir allmänt, åvägabringa flera fabriker på samma gång, hvarigenom industrien så mycket förr kunde komma i åtnjutande af upptäcktens fördelar och vinna en hastigare utveckling, hvartill ett lätt tillgängligt och billigt brännmaterial säkerligen utgör den kraftigaste häfstången. — Varning till allmänheten, insänd till Stockholms Dagblad. — Sedan några år har härstädes, likasom öfverallt i landsorterna, från Ystad till Torneå, ett utmärkt väl organiseradt industririddarreband (från Danmark) drifvit sitt ofog på det sätt, att detsamma sökt insmyga sig i bemedlade hus, för att genom uppdiktade historier på bedrägligt vis åtkomma penningar. På det sällskapets ledamöter icke skola vara så lätta att igenkänna, begagna de falskt löshår, polisonger, mustacher, smink m. m.; men de äro lätt urskilda på sitt danska uttal och säga sig komma från Holland m. fl. länder. Då det är bekant, att svenska fruntimren alltid ömma för olyckan och äro de första att söka afhjelpa den, är det just på denna omständighet som dessa bedragare bygga sin plan, för att beveka och besegra dem. Vanligen kommer en af sällskapet åkande i vagn eller gående och anhåller hos betjeningen att genast få tala vid herrskapet. Man låter fråga, hvem det är, — en fabrikör, som nödvändigt måste tala vid herrskapet — och när han införes, börjas komedien i åtskilliga afdelningar, ungefär som följer: Mitt herrskap! Ni ursäktar mig väl — jag är en linnefabrikör frår Holland (eller något annat land); min fabrik har olyckligtvis brunnit, och jag måste med hela min familj utvandra; se här, mitt herrskap, detta är allt hvad jag räddat undan branden, och detta vill jag lemna för hvad pris som helst, nemligen: Å dussin linnenäsdukar å 12 sk. pr st. 12 alnar handduksdräll å 8 sk. pr aln. 1 grå linnekaffeduk å 1 RB:dr. 12 alnar fint lärft å 2 R:dr. Husmodren blir förvånad och utbrister: Min Gud, så billigt; Industriddaren fortfar under tånn nn