Gotlands läns nya tidning – 1 juli 1859, sida 2

—— ———— —— tross, till följd hvaraf jag nödgades följa en tvärväg, som genomskär Magenta-slagfältet i hela dess längd. Man såg fåror i marken, dem kulorna plöjt, afslagna träd, nedtrampad säd, sönderslitna kläder; intet ljud förnams från landgårdarne. Kring åkrar, ängar och vägar lågo kringströdda hundradetals tschakoter, kepis och patronkök, sönderslitna soldatkappor, jackor i trasor, tusentals slarfvor af uniformer, och sedan, allestädes små kullar, hvilkas rundade yta drager blicken till sig; foten stöter emot dem i hvarje minut; marken är ännu fuktig; den har här och der en färg, som man icke så lätt glömmer; fötterna af en häst framsticka ur en illa igenfylld graf; stycken af tjockt och stelnadt tyg hänga på vinrankorna. Och midt i denna ödslighet kringirra några landtmän, sökande något byte, som de uppsamla i medförda säckar. Man hade icke hunnit begrafva alla de döda. Dussintals lik lågo ännu på fältet bakom en häck. Alla hade hvita råckar och blå byxor; alla, undantagandes de, som icke hade någonting alls. Ilvilka ställningar och hvilka ansigten! Plötsligt öfverraskade af döden, hade alla dessa lik ansigtena svarta som negrer. På nägra hade läpparne öppnats vid en sista dödsryckning; de tycktes skratta och visade sina hvita tänder. Skulle man tro det? två qvinnor samlade mulbärsblad på detta fält. I närheten af tullhuset i Buffalora syntes en ofantlig hög af tornistrar, patronkök och klädespersedlar, der man fann zuavernas turban och tarbouche, tyrolarnes grönsnoddade jackor, ludna grenadörsmössor, röda byxor, blå kappor, hvita burnuser. Allt detta lemnades till sköflings, och af hvem,