Gotlands läns nya tidning – 23 juni 1859, sida 2

selnötter och så hårda, att de vid våldsamt slående mot stenar ej söndergingo. Den skedda förlusten — för mången at det egentligaste han egde — uppskattas, efter mycket låg beräkning, till omkring 9,000 R:dr; detta blott för den tillintetgjorda rågen, den mer än till gin halfva afkastning skadade vårsädeu och för den till väsentlig del förstörda höfångsten å några gårdstomter, på hvilka blott funnos förödelsens spår i något, som mycket liknade kortskuren hackelse, den enda qvarlefvan af det förut öfver en half aln länga gräset. Men utom dessa stora förluster, tillskyndades genom olyckshändelsen de deraf lidande andra och flera, som ej i något värdi upptogos och hvaraf en del aldrig kan ersättas. Sålunda befunnos nästan alla fönsterrutor utslagna på den för ovädret utsatta sidan af boningshusen, ängsvallen i alla sluttningar beröfvad sin grönska och genomfårad, som af öfvergången harfning, och — det värsta af allt -— den bästa matjorden å alla sluttande, vårsådda åkrar bortförd till nedom liggande ängsoch betesmarker, der den i mindre partier på tusende ställen aldrig kan uppsamlas och återföras till de ursprungliga platserna. Vid hemmanet Ekeberg har ett formligt jordskred sålunda skett, och der boende hemmansinnehafvare finna nu sin bästa och mesta mulljord begrafven i sjön Sommen. — Hjertslitande var att skåda, huru de arma menniskorna, fattiga brukare och torparefamiljer, under en ångest, gränsande till förtviflan, hvarom blickar och åtbörder tillräckligt vittnade, sökte med räfsor hopsamla ett hvitnadt och till jorden sammanslaget ämne, liknande gammal, förlegad halm — enda qvarlefvan af årets rågskörd — från sina större och mindre tegar, der förhoppningen under fattigdom och försakelser dock förut lättat många flydda dagars mödor. Vid anblicken derjemte af de härjade boningarne, med för fönstren spikade brädlappar, och af den omgifvande, till hälften aflöfvade björkskogen, der vinden ej mera hördes angenämt och melodiskt, som om sommaren, greps man ovillkorligen och hemskt af denna talande. och fullständiga tafla af hösten, hösten i naturen och — menniskohjertat. Den, som läser denna matta, men i hvarje ord sanningsenliga framställning om en beklagansvärd olycka, som drabbat till en stor del högst nödställda likar, och sjelf har att glädja sig af försynens rika välsignelse i en lofvande skörd, han glömme ej i ett kristligt och för nästan deltagande sinne, huru få ögonblick det fordras att tillintetgöra timliga förhoppningar och jordisk lycka! Kalmar d. 15 Juni. Stark hetta om dagarne, nattfroster om nätterna och ihållande torka hota södra länsdelens kustsocknar med det tredje missväxtåret. Stora fält och mossar och dylik jord, såväl af vårsäd som råg och potatesgräs, äro bortfrusna och på höjder samt sand hvitnado af torkan. I norr och vester, till och med i trakten af Arby kapell, lärer mer och mindre regn fallit, men ehuru regntecken omkring staden visat sig, har ingen droppa fallit. Malmö den 11 Juni. Medan på många andra orter man kunnat glädja sig åt mer eller mindre nederbörd, fortfar här torkan i förening med stark värma alltjemt. Särdeles trakten söder om Malmö har icke på lång tid fått regn, till stort bekymmer för landtmannen.