Gotlands läns nya tidning – 23 juni 1859, sida 2

kas ifver till och med kunde blifva vådlig på en bataljdag. Lika litet har man nånsin tänkt på att utnämna Garibaldi till generallissimus för dessa oorganiserade stridskrafter, och Garibaldi har icke heller gjort pretention derpå. Ni kommer nu att få höra talas mycket om trupprörelser och militära operationer. Men ni kan taga för gifvet, att hela denna vid skrifbordet konstruerande strategi, som omtalar händelserna innan de inträffat, icke är attlita på. Generalerne tala icke mycket; när de få en order verkställa de den utan att meddela sig med någon, såsom det visserligen också är deras pligt. Man brukar icke på förhand utbasuna en förändring i positionerna. När man alltså berättar er, att på en gifven dag skall den eller den korpsen vara der eller der, eller att en korps skall marschera dit eller dit, så sätt icke alltför mycken lit till den notisen. I morgon är obekant; man kan blott skrifva den förflutna dagens historia. — Hvilka manövrer har man icko låtit Garibaldis korps utföra! Man skulle tro att den mannen förstod att vara allestädes närvarande. Den enkla sanningen iär den, att han med sina Alp-jägare intager en position midtemot Vercelli, vid förposterna på yttersta venstra flygeln af de allierade armåöernas operationslinie. Sannt är det också att Konung Victor Emanuels högqvarter de båda sednaste dagarna varit i Occimiano, men i morgon kan det vara på något annat ställe. Sannt är slutligen det beklagliga tillstånd, hvari Lomellina skall befinnas när fienden blifvit förjagad. Allt är sin kos, förtärdt eller bortfördt; reqvisitionerna hafva träffat allt som har något värde. Landet behöfver tio års fred och ansträngningar för att åter repa sig.