Gotlands läns nya tidning – 23 juni 1859, sida 2

bekämpat Österrikarna med vatten, liksom sordom Ryssarne bekämpade oss med eld. Den tid då chancerna voro gynsamma för Österrikarna är förbi. De gå tillbaka utan att hafva försökt att uträtta något. Det är således blott den Österrikiska armöen som är trött och modlös. Det säger sig sjelf att man snart åter skall se den i linie, färdig att tappert göra sin pligt. Det är dumt och opassande att förakta en bepröfvad fiende, men det är onekligt att den aflägsnar sig med känslan af ett moraliskt nederlag. Ur denna synpunkt erinrar grefve Giulays ultimatum om Shakspeares komedi: ,Much ado about nothing 4). Frågan, huru man skulle bete sig med de frivilliga, har icke varit den minst kinkiga bland dem Sardiniska regeringen haft att lösa. Man utrustar icke 38,000 man, som till största delen aldrig haft gevär i hand, så lätt som man afsänder en patrull. Enthusiasmen är visserligen en ypperlig sak, men förslår icke i krig; någon disciplin är nödvändig, och denna felades totalt de frivilliga som från hela Italien strömmade till Genua och Turin. Man har derföre upptagit i liniebataljonerna alla dem som förut gjort tjenst eller för öfrigt visade god vilja och anlag för militär-duglighet; en del afde andra blifva först inexercerade och sändas derpå efterhand till regementenas depöter; en frikorps på 3500 man har blifvit anförtrodd åt Garibaldi, som fått generalmajors rang; och hvad återstoden beträffar kommer längre fram beslut att fattas. Det har aldrig varit Sardiniska regeringens afsigt att utrusta och afsända till slagfältet dessa enthusiasmerade men oöfvade skaror, hvilAMAA: UW A