Gotlands läns nya tidning – 17 juni 1859, sida 3

och sedan i Kongl. Brefvet till samtlige Landshöfdingarne af den 15 Juli 1752, deri de anbesallas att, ,till dess vidare härom kunde förordnadt varda, föranstalta, att vederbörande på de orter, der det låte sig göra, måtte förena sig om deras ägors afdelning i storskiften. Berörda vidare förordnande gafs först i Kongl. Kungörelsen och Förordningen om hemmans-: jigors liggande i storskiften, af den 5 April 1757 och sedan i K. Maj:ts förnyade Stadga om Storskiftesdelning och hvad dervid iakttagas borde, af den 17 Augusti 1762. Först härefter, eller åren 1769, 1771, 1772 och 1775 väcktes fråga om storskifte på Gotland, och det första förordnandet till deras verkställlighet, dock endast i 5 socknar, utfärdades den 28 Maj 1771. Häremot opponerade sig många jordägare, men K. Maj:t befallte den 5 Januari och 14 November 1780, att Storskiftesverket skulle på allt sätt befrämjas, hvarefter det åter påbörjades d. 20 Augusti 1781. Dock klagade allmogen ånyo, hvilket hade till följd, att Kongl Maj:t först den 27 Juli 1786 suspenderade sina förut gifna, förberörda befallningar, hvadan ock de påbörjade storskiftes-arbetena inställdes, och sedan i Resolution af den 13 Juni 1789, — således till och med efter det Kongl. Förordningen om Landtmäteriet i Riket den 12 Augusti 1783 utkommit, — stadgade, att hemmansägarne på Gotland borde tillgodonjuta föreskrifterne i Kongl. Brefven den 15 Juli 1747, (— hvarigenom den ön öfvergångna refningen och Kattläggningen, men visserligen icke någon delning, helst en sådan ej ägt rum, fastställdes, —) och den 24 Augusti 1775, (— hvari ,till Landshöfdingen öfverlemnas att, genom tjenliga föreställningar, söka förmå länets invånare att frivilligt samtycka till en ny refning och skattläggning, hvarefter den föreslagna storskiftes-delningen sedermera syntes kunna företagas, —) så att ingen måtte påtrugas något stor skifte, devest han ej sjelf funne för godt att deruti ingå. Denna Resolution har alltid varit på det allvarsammaste omhägnad af folkets sckelsgamla öfvertygelse om skadan att rubba den gamla, redan på 1600-talet befintliga ägoindelningen, som också, med ytterst få undantag, ännu i dag är hufvudsakligen, elusru ett, genom hemmanskljfningar, försämradt skick, bestående. Ty väl förklarades uti ingressen till Kongl. Skiftes-stadgan af den 4 Maj 1827, att K. Maj:t, efter vederbörandes hörande och foregången granskning af alla rörande ägoskiften, så väl för riket i allmänhet, som för vissa provinser i synnerhet, då gällande författningar och föreskrifter, i nåder godtfunnit att dessa, endast undantaget dem om afvittringar och storskiften i de norra länen, upphäfva och i stället sätta nämnda allmänna Stadga; men snart höjdes åter de gamla klagoropen från Gotlands allmoge, och så tillkom det, nu till upphäfvando ifrågastäldta, Kongl. Brefvet af den 9 Juni 1832, som emedlertid, — om det, hvilket tyvärr icke skett, blifvit tolkadt ester ordal, lydelsen, såsom det, helst i egenskap af undantags-stadgande, hade bort, — ej förmått hindra verkställigheten af laga skiften i andra skifteslag, än dem, i hvilka storskiften verkligen blifvit venkstäldte, och således i högst få. Motiven för berörda nådiga bref uppgifvas i detsamma vara, dels hvad i ofvannämnda Kongl. Resolution af den 13 Juni 1789, rörande storskiftens verkställighet å Gotland blifvit förordnadt, och dels det uppgifna och vitsordade förhållande, OQOQO-— — ———— AA AA adamse rr äm —— —— var ÅAlnarna Kommnmikatijionsmedol förafannos det or