Gotlands läns nya tidning – 27 maj 1859, sida 2

af östra flygeln, der D. M. konungen och drottningen hafva sina hvardagsrum, i hvilkas öppna fönster man såg D. M. konungen, drottningen, enkedrottningen, samt de öfriga medlemmarne af den kungliga samiljen. Ilär uppstämdes ,Vårt land och folksången, hvarefter ett Gud bevare konungen! beledsagades af niofaldigt hurra. Straxt derpå nedkommo D. K. H. kronprinsen-regenten samt prinsarne Oscar och August och ingingo i sångarckretsen. Sedan kronprinsen yttrat några änliga ord och D. K. H. aflägsnat sig, aftågade studenterna, under afsjungande af prins Gustafs studentmarsch, genom södra hvalfvet ut till slottsbacken, der tåget upplöste sig. Ångfartygen Skånes och Cimbrias sammanstötning. Från Götheborg skrifves i Ilandelstidningen: Såsom läsaren torde erinra sig, ligger i fråga om de båda ångbåtarne Cimbrias och Skånes olyckliga sammanstötning en väsentlig vigt på den omständigheten hurnvida lyktoma på det förstnämnda fartyget befunnit sig i vederbörligt skick. Detta senare påstås å ena sidan, men nekas å den andra. Till sakens utredning har den 26 April inför härvarande rådhusrätt ytterligare vittnesförhör hållits med tunnbindaren Lundström, stallmästaren Grönvall och sjömannen L. Akerberg, af hvilka vittnesmål vi återgifva följande: Akerberg: att Cimbrias röda lykta och skrof blifvit på en gång för honom synliga; att afståndet mellan båda fartygen då icke varit större än ångfartyget Skånes längd, och icke mer än två minuter, men möjligen kortare tid förflutit från det att Cimbria och den röda lyktan derå af vittnet varseblefs till dess sammanstötningen inträffade, och att Cimbria, när det först bemärktes, befunnit sig ungefär tre streck på Skånes styrbordssida. På fråga huruvida det varit möjligt, att på den korta tid som förflöt från det Cimbria varseblefs till dess sammanstötningen skedde, ångfartyget Skåne kunnat annorlunda än som skett manövreras, yttrade Akerberg, att enligt hans omdöme annan ändring i Skånes manöver icke kunnat under nämnde tid vidtagas än den som egt rum. På en ytterligare fråga, upplyste vittnet: att vädret den ifrågavarande natten icke varit klart, men ej heller dunklare än att fartyg, som hade sina lanternor klart lysande, kunnat väl bemärkas; att så snart Cimbrias röda lykta och skrof blifvit synliga, dervid fartygen varit på ofvan uppgifna afstånd från hvarandra aflägsnade, befälhafvaren å Skåne kommenderat babord hän, samt att vittnet, på sätt det redan omtalat, sett det hvita skenet från en topplanterna, hvilket förut förmodats tillhöra ett för ankar liggande fartyg, men sedermera, då fartyget kommit nog nära för att urskiljas, funnits tillhöra Cimbria. Gronrall hade såsom passagerare åtföljt Skåne; uppgick straxt efter sammanstötningen på däck och fann det mötande fartyget vara ett ångfartyg, derå vittnet icke sett någon annan lykta än en topplanterna, lysande med hvitt sken; hade någon lysande lanterna funnits å Cimbria på den sida, som var vänd mot Skåne, hade vittnet måst se samma lanterna, helst fartygen då varit på blott 20 alnars afstånd från hvarandra; vid vittnets ankomst på däck hade Cimbrias förstäf varit riktad mot Skåne, dock så att det förras hela venstra sida syntes. Grönvall intygade vidare: att han sett Cimbria sjunka omkring 20 minuter efter sammanstötningen, sedan befälhafvaren och