Gotlands läns nya tidning – 27 maj 1859, sida 2

Eder stackars tant har då förblifvit förhärdad ända till slutet af sitt lif? Men, i alla fall, hvad rör det er? Hvad betyder detta testamente, som är kluttradt på en trasig papperslapp och på flera ställen raderadt? Ingen har sett henne skrifva det; ingen kan bestyrka riktigheten deraf och ingen domstol skall gilla det. — Men om jag gillar det! — Ni! utropade Prochow, ni! Det är väl endast ett skämt? — Nej, Prochow. — Ni vill lemna ifrån er eder egendom åt denna faderoch moderlösa flicka? Hvilken ide! store Gud, hvilken ide! — Hör på, om min tant icke hade dött så plötsligt, om hon hade haft tid att satta upp en handling enligt de lagliga formerna! ... — Alla dessa förmodanden bevisa ingenting, invände den envise Prochow med förnyad ifver. Denna handling finnes icke, då den icke är laglig; Gud har velat att det skall gå så. Vill ni då sätta er upp emot Guds vilja? Vill ni visa ifrån er hans välgerningar? — Du misstager dig, min kära Prochow, det är Gud sjelf som talar till mitt samvete och som befaller mig att afstå detta gods åt den faderoch moderlösa Maria. — Och är ni icke också faderoch moderlös? — Hon eger ingenting. — Och ni, aldrig en smula mer. — Jag är man, jag kan förtjena mitt uppehälle. Om jag i Moskwa icke finner en passande plats, så söker jag mig åter in vid armeen. Gud är god. — Ja visst; han har tagit er i sitt beskydd, han gifver er ett oväntadt arf, och ni skjuter det ifrån er.