Gotlands läns nya tidning – 29 april 1859, sida 3

äfven bereda Gotlands jordbrukare en möjlighet att så ordna sitt jordbruk att det kunde hinna samma fullkomlighet som jordbruket i Rikets flere andra provinser, har IIushållnings-Sällskapet, hvars Ledamöter, med få undantag jordbrukare, väl icke må frånkännas lika högt vetande i jordbrukets vetenskapliga och praktiska tillämpning, som mängden af landets allmoge, begärde och erhöll Konungens Befallningshafvandes förord hos Kongl. Maj:t, för jemnkning i nu gitllande föreskrifter om laga skiftens verkställande på Gotland. Dessa jemnkningar, som satt så många onödiga bekymmer i omlopp, och som gifvit egennyttan eller okunnigheten anledning att på sanningens bekostnad förvända saken för att stämma allmänheten emot det välmenta förslaget, äro helt enkelt: 1:o Att Kongl. Brefvet af den 9 Juni 1832, såsom motverkande all skiftesåtgärd på Gotland, måtte till sin verkan i Nåder återkallas. 2:o Att nya skifteslags-indelningen, såsom redan laga kraftvunnen, måtte förklaras skola gälla till efterrättelse. 3:o Att Kongl. Stadgan om Skiftesverket i Riket af den 4 Maj 1827, med deri sedermera tillkomna Nådiga tillägg och förändringar, vid utförande af skiften i de nya skifteslagen, utan afseende å förut derinom verkställda skiften, äfven för Gotland skulle gälla till efterrättelse, med följande undantag och tillägg, neml.: a) Att minst en åttondel af skifteslaget, der detta öfverstiger 4 mantal, efter förmedlade hemmantalet räknadt, skulle förena sig om och underskrifva skiftesansökningen, för att ega vitsord att få skifte verkställdt. b) Att det må bero af Konungens Befallningshafvandes pröfning att förordna den Landtmätare, som han anser skickligast och lämpligast till sökt skiftes utförande. c) Att der laga skifte öfvergått hela eller någon del af skifteslaget, hvarest delegare erhållit alla sina egor så utbrutna eller eljest så sammandragna att de kunna afstängas och särskildt brukas, och der skiftenas antal i inägor ej utgöra flera än tre, sådane delägare icke må vara skyldiga att, utan sitt begifvande, i nytt skifte vidare ingå, än som oundgängligen erfordras att bereda de öfrige delegarne så lämpligt och redigt skifte belägenheten medgifver. d) Att vid förut skedda delningar å skogsmark inom skifteslaget borde orubbadt förblifva, om sådant yrkas och pröfvas kan, att hinder för redigt skifte af inägorna icke derigenom uppkommer. e) Att efter skifte, hvari skogbeväxt mark ingått, qvittning af den ståndskog delegarne fått från hvarandra, först bör ske och skillnaden ersättas i penningar, derest den som öfverloppsskogen fått och ersättningen skall utgifva, sådant äskar; och f) Att något hinder för klyfning af förut genom skifte utbruten hemmansdel inom de nya skifteslagen ej må uppstå, derföre att laga skifte icke hela skifteslaget öfvergått; dock så att, såsom nu redan är stadgadt i 12 Cap. 17 8. skiftesstadgan, någon fastställelse å sådan klyfning icke må meddelas. 4:0 Att, i afsigt att göra allt för aflägse belägne afsöndrade jordar oberoende af skiftet, sådan ändring i författningarne om jordafsöndring, måtte för Länet beviljas, att sådane från stamhemmenen aflägse belägna ägor, hvilka icke kunna genom utbyte till stamhemmanen indragas, finge, der så åstundades, utan afseende å deras — ——