Gotlands läns nya tidning – 29 april 1859, sida 2

den en stycke norr om staden befintliga, Medeltids-gamla, väl byggda och egendomligt konstruerade (— af 3:ne triangulärt ställda, utaf qvadratiska stenar omsorgsfullt uppförda pelare inom en rund stenmur eller ,freds-gård bestående —) ,Rättarplatsen (afrättningsplatsen), som i hvardagstal benämnes ,Galgen, ehuru der sedan länge intet funnits, som påminner om en sådan ). Såsom bekant är, stå alla forntida minnesmärken, ruiner, murar och lemningar efter byggnader, som ega interesse gåsom minnen af en förgången tids seder och bruk, bildning och lagskipning under Lagens uttryckliga beskydd: se Kongl. Förordningen af den 17 April 1828, der äfven finnes stadgadt hvad jordinnehafvare eger att iakttaga, i händelse han ,för byggnadseller odlings-företag eller af andra orsaker vill sådant minnesmärke borttaga eller förändra. Enär byggnadseller odlingsföretag, ej ens något trädplanteringsföretag här är i fråga; så har man storligen undrat, hvilka ,andra orsaker kunnat vara bevekelsegrund till ofvannämnda alldeles obehöfliga beslut. Har väl ofvannämnda byggnad för de yttre sinnena något stötande och obehagligt? Eller i sitt förfallna skick något för allmänna säkerheten vådligt? Nej, För känslosamma lynnen kan väl ställets bestämmelse vara riktigt hemsk, och för sedelförfalskare och utprånglare kan, ännu af gammalt, det nya namnet hafva en ogement gemen lydelse. Det mätte nemligen vara namnet ,Galgen som för fina öron i vår förbildade tid låter barbariskt och otäckt — det måste bort! Men äfven om den ålderdomliga, för stadsboarnes lustvandringar aflägsna, afsides belägna byggnaden skulle komma att borttagas, så bibehåller nog berget, hvarpå den är uppförd, sitt i språkbruket innötta namn af ,Galgberget, och hvilken söt och rosendoftande benämning man än må kunna föreslå i stället, så torde det allt bli svårt att utrota det af ålder vanliga namnet. — Forntiden kallade dylika platser ,rättarplatser, emedan ,rätt der vederfor den brottslige, och anlade dem dels i närheten af tings-ställena, så att bestraffningen kunde ske nästan i Rättens åsyn; bestraffningen ansågs icke såsom en nesa, den der borde döljas, utan blott och bart såsom ett skipande af helig rättvisa; dels anlades dessa platser — såsom här — på ett högt och fritt beläget ställe till allvarlig erinran och varnagel. Så länge Wisby Stad har egen jurisdiktion, måste den ock, för möjliga fall, ega en egen afrättsplats, och såsom sådan har också den gamla, här omnämnda rät:arplatsen (lyckligtvis mycket sällan) varit begagnad. Om stadens styrelse kommer att följdriktigt fortgå i det slags förskönings-ifver, hvarom ofvanbemälta beslut vill bära vittne, komma säkert underliga saker att verkställas. Sedan väl den gamla rättarplatsen med dess otäcka namn blif2) Till IIrr Antiqvariers utlåtande öfverlemnas frågan, huruvida icke i sitt slag Rättarplatsens vid Wisby konstruktion är något rått märkligt och utomordentligt? Finnes väl annorstädes en dylik plats på sådant sått konstruerad? — Huru under IIedna Tiden raättarplatserna voro beskaffade, kan man ännu se flerestades och äfven här på Gotland: de bestodo af en helt nära Domstallet (Domare-ringen) stalld straffstod (Thors-sten), invid hvilken straffet verkställdes. — I Bohuslan (Norum socken), i Westergöthland (vid Linnerfva och flerestädes), och i Småland vid Wrigstad fiinnas från Hedna Tiden 3:ne höga sammanstallda pelare eller stoder, dyrkade — enligt uppgift — säsom Skydds-stoder. — Har å Rättarplatsen vid Wisby pelarnes tre-tal någon betydelse? Not af Insänd.