Gotlands läns nya tidning – 29 april 1859, sida 2

Följetong. Den Faderoch Moderlösa. (Forts. fr. föreg. N:o). Karamsin har sagt: allt bleknar, allt utplånas framför en vacker utsigt. Det af menniskohänder gjorda är ett förgängligt verk; men Guds verk lefver genom sitt eget lif, talar till vår själ och anslår den renaste, den ädlaste delen af vårt förstånd. Kusma qvarstod länge orörlig på samma plats. Han tröttnade icke att skåda denna omvexlande tafla, som på alla sidor framställde sig för hans blickar. Plötsligt, då han vände sig mot byn, der han hade lemnat sin trogne Prochow, blef han öfverraskad af den rörelse som visade sig derstädes. En massa menniskor trängdes omkring starostens bostad; barnen sprungo om hvarandra på gatan; qvinnor, klädda i deras högtidsdrägter, gingo in i isban. Allt tillkännagaf en utomordentlig händelse. — Hvad kan då der vara på färde? sade den unge officern vid sig sjelf. Vid min ankomst till byn, såg man icke en enda menniska ute och nu äro alla i rörelse. Jag måste veta hvad som har händt. 2. Kusma skyndade ned från kullen och snart befann han sig vid Parfens hus. På dörrtröskeln stod starostens hustru Wasilissa, utstyrd i sin präktigaste klädning och sitt vackraste halskläde. Då hon blef varse den unge officern, kastade hon sig till hans fötter, utan att säga