Gotlands läns nya tidning – 8 april 1859, sida 2

pas man, att ännu under denna theatersäsong så se denna herrliga dikt på scenen. Det förljudes, att, sedan de båda riken, hvilka för Europeisk forskning varit nästan likaså svårgenomträngliga, som drömmens områden för den vaknade, China och Japan, sent omsider öppnats för alla andra folk, en expedition är föreslagen att dit afgå, bestående af Svenska, Norska och Danska krigsfartyg, visserligen icke i någon stridslysten afsigt, utan fastmera för att knyt a bekantskapsoch handels-förbindelser; man vet nemligen, att dessa Asiatiska folkslag alltid blifva benägne för vänskapliga underhandling ar i samma mån de genom anblicken af kanoner och krigsflaggor öfvertygas om obehaget af mindre fredliga konflikter. Orsaken till dröjsmålet med denna expeditions utrustande tillskrifves det ej träffade valet af befälhafvare. I Danmark har gissats på Amiral Virgin, hvilket icke här förmodas vara grundadt. Emedlertid har ryktet om eskaderns bildande väckt stor förtjusning i Carlskrona och här, bland flottans Ossicers-corps; förespeglande sig dess friska viljor en glad seglats i aflägsna farvatten, under angenäma förhållanden och under de tre Nordiska rikenas aktningsbjudande örlogsflaggor. Likaså ovisst hvem som blir besagde eskaders Chef, synes det vara hvilken eller hvilka, som komma i åtanke, vid det förestående återbesättandet af framlidne C. A. Agardhs platser, dels såsom Biskop i Carlstads stift, dels såsom ledamot i Sveriges vittra Areopag, Svenska Akademien. Man har, i förstnämnde hänseende, härstädes sett fr: umställ: is förmodanden om M. Agardh, Wieselgren, Knös och Tegner (i Felling gsbro), men från orten förtäljes, att förslaget tros falla på Prosten Millen i Or å Dalsland, D:r Fryxell och möjligen någon Akademicus, lärd, men ung och duglig i stiftsstyrelsen, hvaraf göres stort behof; Sundberg i Lund eller Hultman i Upsala. D:r Fryxell vill visst ej afbryta sitt historiska arbete; valet på honom vore endast en hyllning åt den vetenskapliga förtjensten, ehuru i annat fack, än det härvid hufvudsakliga. Millön, Sundberg och IIultman anses alla tre, hvar för sig, utmärkt lyckligt begåfvade med de egenskaper och insigter, som med skäl böra å en sådan plats fordras. Till en af de aderton har man här förmenat II. Ex. Frih. L. De Geer vid detta tillfälle ifrågakomma. Han är visserligen fullt valbar, så väl på grund af sin åd: igalagda förmåga i Svenska språkets behandling, som ock (ifall Gustaf III:s afsigt vidhålles, att broderligen blanda höga statsembetens innehafvare med skalder och vältalare) genom den värdighet han innehar. Skulle deremot Akademien heldre vilja göra sitt val inom kretsen af egentliga vitterhetsidkare, så är mängden af jemngoda talenter, och frånvaron af någon verklig storhet bland dessa, i sanning brydsam. Den man, som Agardh i lifstiden satte högst bland våre yngre skalder, och mer än en gång sjelf gaf sin röst till Ledamot i Adertonmannakretsen, var Theol. Adj. Scherini, som vunnit stora priset för en sång öfver Kejsar Augusti tidsålder, och är känd såsom lycklig predikant. Men när barnet är dödt, är fadderskapet slut, säger ordspråket. A propos af detta dystra uttryck, så har Mars månad, af vådlig bemärkelse för Svenska Konungahuset sedan Adolf Fredriks tid, i år hotat med en stor olycka. Den späde Hertigen af Wermhonom födas och följt honom. till skolan samt mer än en 1 . 2—