Gotlands läns nya tidning – 8 april 1859, sida 2

Vid det regemente der han ingått, dröjde han icke att utmärka sig genom renheten i sina seder, sitt förstånd och, vid flera tillfällen, genom sin tapperhet. Ian gjorde sig förtjent af en snar befordran; hans kamrater, som tillika voro hans medtäflare, giorde sig ett nöje af att erkänna det; hans förmän visade honom den största aktning. Men efter en batalj, der han hade visat prof på ett lysande mod, blefvo kusinen till en general och brorsonen till en öfverste, hvilka under stridens hetta hållit sig på ett behörigt afstånd, befordrade till högre grad, medan den stackars faderoch moderlöse blef bortglömd. Efter en ny kampanj tillfogades honom åtarigen en skriande orättvisa. Han fortfor emellertid att samvetsgrannt uppfylla sina pligter, och liksom af medlidande beviljade man honom ändtligen löjtnants titel; men en af hans fordna kadettkamrater, hvilken han olyckligtvis en dag öfverraskat under en usel och låg handling, var hans omedelbara chef och denne använde alla medel, som stodo i hans makt, för att förmå honom till uppstudsighet eller aflägsna honom ur tjensten. Trött af dessa beständiga förföljelser och förtviflad att vid alla tillfällen se mindre förtjente officerare gå förbi sig, till följe af ett skickligt krypande eller af något mägtigt beskydd, beslöt Kusma att söka någon annan syssla och inlemnade sin afskedsansökan från officersbeställningen. Med den ringa penningesumma han hopsparat, köpte han en af dessa klumpiga resvagnar, som man kallar telega, tvänne bondhästar och några lifsförnöjdenheter och begaf sig i väg till Moskwa. Hans kamrater skiljdes med saknad ifrån honom och tillsvuro honom en evig vänskap. Men den bäste af hans vänner var hans stackars gamle tjenare, den trogne slafven Prochow, hvilken hade sett