Gotlands läns nya tidning – 4 februari 1859, sida 3

Fattigdomen i London. I anledning af Julen har Times lemnat en skildring af den eländigaste klassen bland Londons fattige, de s. k. husville fattige, och den skildring, som här gifves, är så rörande, att den ej kan läsas utan den smärtsammaste känsla. Det heter i Times: Många af dem, hvars pligter föranleda att de nödsakas fardas sent om aftnarne ute på Londons gator, lära säkert ej kunnat undgå att märka dessa hopkrumpna varelser, som sofva på hustrapporna, i portar och under brohvalfven. Dessa olyckliga tillhöra en desto värre allt för talrik klass, som kan betecknas med benämningen: y husville fattige, och de, som önska att se huru dessa lefva, och hvad de lida, behöfva endast tillbringa en timma i det för sådana eländiga i Field-Lane inrättade tillflyktsstallet, (Refuge). Redan längt innan natten inbryter, samla sig utanför denna stora byggnad de olycklige, som har söka tillflykt, och vinta att dörren skall öppnas. Efterhand, som mörkret tilltager, komma de från alla kanter, åldre mån på 60—70 är, ynglingar och till och med barn, alla hvarannan like i elände, trötta, genomvåta och sjuka. Antalet ökas bestimdigt, och tystnaden afbrytes al en skarp hosta, som låter höra sig än från höga, magra, spökliga figurer, tarsotens synbart såkra offer, än från barn, som lida af lungsjukdomar. Ilar finnas daglönare, handtlangare och arbetskarlar, som ej haft arbete allt sedan sommaren; mån, som nyss utkomna från sjukhusen, cj hafva styrka att arbeta. Mangen bland Londons husville fattige, dessa Englands Beduiner, kanner ej en van och eger inom den ofantliga hufvudstaden intet, hvartill han kan luta sitt hufvud. Kampande genom hela år af bitter saknad, kanhanda äfven af brott, kryper han slutligen in i ett häl för att der sluta lidanden, icke mildrade af deltagandet, och föres derefter till likhuset med en sedel på bröstet, a hvilken är tecknadt det enda rörande ordet 50kånd. Så snart ett passande antal samlat sig öppnas husets dörrar, och de olycklige inslappas till ett antal af 300, hvarefter dörrarna åter tillslutas för de många olycklige husville, som komma försent. De äldres saknad tycks likväl vara ringa i jemforelse med de små barnens, hvilka här nästan intaga halften af platsen. Bland dessa såg man nyligen en särdeles vacker pojke, som vandrat till London från Bristol och under vågen lefvat af bar och turnips; hans mor, den enda slägtinge han någonsin känt, dog för 4 är sedan af krafta i foten, och han sjelf ar nu lam af nu liknande sjukdom; han gick till ett af lasaretten för att sa rad för sin fot, och man sade der, att han skulle halla den i stillhet och varme samt pälagga omslag hvarje afton. Ett godt råd för ett stackars barn, som sopar gatan och ej har att stilla sin hunger med. NE AO RESA RN RR ESSIN g C