Göteborgsposten – 30 december 1874, sida 2

få se. Han yttrade något, jag vet ej hvad på tyska till en officer. Två soldater fettade tag i mig och man förde mig till fots, monsieur, till fots, från den ena preussiska posteringen till den andre, ända till Reims. Ankommen dit, kastades jag i fängelse. Jag förblef der under åtta dagar, på-ett halmläger och tillfördes endast bröd och vatten. Efter förloppet af dessa åtta dagar förde man mig inför en sachsisk kavalleriofficer, en ung, storväxt och ljuslett man, som ej såg så farlig ut. Jag sätter er i frihet, yttrade han, men sök icke att återvända till ert hem. En bayersk major har lemnat en dum rapport om er... Bayrarne äro några fårskallar!... Allt det här skulle icke hafva kändt er, om ni haft att göra med sachsare. Jag är fri och jag har släpat mig hit. Men, monsieur, ert stackars slott, det är i dåliga händer, Jag tror ej ni skall återfinna mycket der . . . Och hon hade rätt; allt var borta, jag återsåg intet, då jag åter infann mig der den tionde februari under vapenhvilan. Dock, det vore orätt att säga, det jag ej funnit något. I mitt växthus, mitt stackars växthus, funnos, i stället för mina kamelior, fem bayerska grafvar, prydda med poetiska inskrifter: Här hvelar Hartmann, en ung och tapper bayersk jägare; bortryckt i blomman af sin ålder etc. I.— —— rr