Göteborgsposten – 29 december 1874, sida 1

SSE EES SES — — visste ej mera hvar jag var, eller hvad som tilldrog sig omkring mig, och dock bar jag noga i minnet bevarat den utomordentliga konvorsation, som utspann sig och i hvilken jag med eller mot min vilja var nödsakad taga del. — Nå väl, herr Rviet, sade öfversten, jag får väl hoppas, att ni snart låter fru Rivet komma hit. Vi föra här ett ypperligt lif... Er niöce kan berätta er det... Vi äro alldeles icke några vildar, såsom edra dumma tidningar förtälja. Och åter brast öfversten ut i en af dessa högljudda skrattealvor, som nyas hade angripit mina nerver. Åtven o fIicerarne öfverlemnade sig genast, på en och samma gång, såsom på ett gifvet kommando, åt den mest högljudda och ohejdade munterhet. — Nej, vi äro icke vildar, fortfor öfversten; och ni kan ej döma fru Rivet att bela vintern förblifva i en håla vid hafekusten . . . Ty vi etadna här hela vintern... Icke derför att belägringen af Paris är orsaken härtill... Åh nej! Paris taga vi inom fem eller sex dagar . .. senast den första november... Men måhända skola dessa svårigheter möta för kejsarens äterinsättande. — Kejsarens återinsättande? — Ja visst, ni kan väl tänka, att vi i ert eget intresse skola se oss nödsakade atd befria er från denna omöjliga republik . .. Deseutom, ser ni, har kejsaren nu sått en god lexa; han skall nu blifva förnuftig; han skall ej mera rubba Europas fred, då deremot med er republik man ej kan vara säker om något... Ja, vi skola gifva er en kejsare, oaktadt allt, ert dumma tidningegläfs.