Göteborgsposten – 23 december 1874, sida 1

Råttegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Gripen stortjuf. I dessa dagar har det lyckats polisen härstådes att häkta en person, som under årets lopp begått en massa stölder och inbrott, utan att kunna förr upptäckas och som verkligen genom den djershet han utvecklat vid utförandet af sina tillgrepp, visat sig vara en riktig stortjuf. Natten mellan d. 15 och 16 d:s anhölls neml. tidigt på morgonen å Skeppsbron af der patrullerande poliskonstaplar en obekant mansperson, hvilken under misstänkta omständigheter smög sig omkring husen derstädes och, då ban anhölls, befanns innehafva knifvar, s. k. spikborrar och dyrkar. Bemälde person befanns vara för 3:dje resan stöld och dråp streffade skomakeriarbetaren Andreas Larsson från Heden i Skepplanda s:s, och som har, efter sedermera vunna upplysniogar, omkring ett år bott i huset n:r 73 i Maj:s 1:ste rote tillsammans med för 2:dra resan stöld straffade ogifta Amalia Bernhardina Andersson. ; Vid i. Larssons och Anderssons gemensamma bostad anstäld husvisitation, har derstädes påträffats klådespersedlar, pressenningar, linnevaror m. m. i större partier, hvilka samtliga persedlar blifvit stulna än här och än der. Vid med Larsson anstäldt förbör uppgaf denne, att han d. 19 okt. 1873 frigifvits från nya straffängelset i Karlshamn, efter att hafva undergätt 6 ars straffarbete för dråp, hvartill han i Falköping blifvit dömd; att han etter frigifvandet först begikvit sig till sin hemort i Skepplanda s:n, men snart derefter begifvit sig hit, der han fått bo hos sin svåger, korkarbetaren Peter Johan Bylin; att han sedermera blifvit bekant med. ofvannämda Amalia Andersson och flyttat till henne samt till en början försörjt henne och sig med skomakeriarbete; men då inkomsterna icke räckt till, hade han beslutat att föröfva stölder och för detta ändamål skaffat sig dertill behöfliga verktyg. En natt i sistl. jan. månad hade han då begifvit sig till Stora Härlanda, der han genom inbrott beredt sig inträde och från drängarne derstädes tillgripit klädespersedlar och annat till värde af öfver 100 kr. En del af rofvet hade han sedan lemnat till Bylin, en del bade han sjelf begagnat samt pantsatt resten hos åtskilliga pantlånare. I april månad hade kan å OR DE tillgripit ett paket, tillhörigt handl. M. Frenkel och innehållande omkr. 162 fot bomullstyg, och hvilket han vid hemkomsten gifvit till Amalia Andersson, som dels ejelf begagnat det till kläder, gifvit sina båda systrar, ogifta Ida Josefina Andersson och Evelina Larsson en del, samt försält resten ; samtidigt hade han å Franska tomten från stationsinspektor Wallgren tillgripit en 100 kr. värd pressenning, den han sönderskurit och förfärdigat sig madrassofverdrag m. m.; han hade sedermera genom inbrott tillgripit från en hustru Petterssons schapp invid den s. k. Carlgrenska skolan en del matvaror och linneraror; från sjökapt. Flodin ur en å Skeppsbron liggande säck, den han sönderskurit, några bundtar bomullsgarn; en del d:o från en kapt. Pettersson; från ett schapp å Hultmans holme kläder, porslin etc.; från en hustru Häggs schapp kläder och varor till omkr. 60 kr.; från några andra schapp likaledes till värde af omkr. 50 kr.; från ogifta Josefiva Christiansson från Ledum en packlåda, innehållande klådespersedlar etc. till värde af omkr. 90 kr. från enkan Berntsson schapp i Majorna kläder till värde af omkr. 80 kr.; från ett schapp A Breda vägen matvaror etc. till värde af omkr. 12 kr. För några veckor sedan hade han äfven försökt genom inbrott inkomma i handl. Hartmans schapp vid. Barlastkajen, hvilket dock misslyckats. Till Amalia Andersson hade han gifvit en del af det stulna och till värden af det hus hvarest han bodde, en sockerbruksdräng Andersson, en del. Amalia hade äfven för underpris tillehustru Andersson sålt resten. Namde sockerbruksdräng skulle äfven ha sökt föreslå Larsson att förötva inbrottsstöld i Riksbankens härvarande lånekontor; och att, för att bereda Larsson tillfälle att göra sig bekant med lägenheterna derstädes, hade Andersson några dagar senare medtagit Larsson dit, under förevändning att söka ett lån. Han hade verkligen samma dag han häktades sökt göra detta inbrott. Några andra dylika tillgrepp hade ban äfven föröfvat. Amalia Andersson sade sig aldrig förr än nyligen ha vetat det Larsson varit tilltalad för stöld. Mot slutet bade han dock för henne tillstått sitt brott, och dock hade hon begagnat sig af tillfället att. dels skänka dels bortgitva det stulna. Amalia A:s systrar ha äfven erkänt sig ha emottagit kläder af henne och Larsson, men utan att ana något bedräeri. Hustru Jobanna Andersson bedyrade sig icke a känt till Larssons tjufaktighet och hade, påstod hon, aldrig hört. omtalats den tillamnade stölden i banken. Es Detta påstod äfven hennes man, sockerbruksdrängen Andersson, oaktadt de båda tilltalade under tårar omnämdt detsamma. Bylin med hustru hade äfven erhållit några af den tilltalade tillgripna effekterna. Utrymmet nekar at: ytterligare omnämna de djerfva stölder Larsson föröfvat, men skola de tillgripna varornas värde belöpa sig till omkring 5 å 600 kr. Hustru J. Andersson hade äfven det graverande mot sig, att hon vid med henne anstäldt förhör nekatsig inneha något af det af Larsson stulna garnet, men att då vid visitation i hennes bostad man funnit garnhärfvor, hon dels påstod sig ba köpt det i en bod och först slutligen vilie erkänna att hon för billigt pris köpt det af Amalia Andersson. Andreas Larsson och Amalia Andersson erkände allt, hvad mot dem lades till last, och remitterades målet derefter till rådhusrätten. Larsson blef införpassad till cellfängelset, hvilket äfven skulle ega rum med Amalia Andersson, men fick hon tills vidare för sjukdom vistas på fattigvården. De öfriga fingo tills vidare vistas på fri fot.