Göteborgsposten – 15 december 1874, sida 1

SU w F B 2 gärdsspekulationer och sabriksanläggningar här i staden. Om läkare äfven utom Kristiania vilja ställa sig i förbindelse med honom, skulle de i honom finna en förståndig man, som skulle gifva dem praktiska upplysningar om saken. Jag har hört verkningarne af kuren be skrifvas så, att det vid inandningen skulle lögga sig en tunn hinna af salpetersurtjsilfverjöfver det sjuka stället i halsen eller lungan, hvilken hinna skulle både verka läkande och skydda emot den skarpa luftens omedelbara inverkan. De sakkunniga må hafva öfverseende med dessa en icke sakkunnigs uttalanden. Upptäckten torde också komma att göra sin nytta i vårt grannland. Hr Lindegaard har jag emellertid aldrig sett. Hvad jag här berättat, har jag hört från personer, som stå utanför saken, hvilken, såsom redan sagt, i dessa dagar här i staden väckt oerhördt uppseende. En mycket vigtig fråga har likaledes under den sista tiden upptagit tidningarnes och allmänhetens särskilda uppmärksamhet, neml. om stortingepresidenton Sverdrup var inbjuden till kungen på slottet en aftov, då samtliga i staden sig uppehållande stortingsmedlemmar voro bjudna, eller om han inte var det. Den stackars karlen upplyser på anmodan af oppositionstidningen ÅDagbladet, att han Licke under H. M:te vistelse härstädes, mottagit någon invitation till slottet?. Men en af kungens kammarherrar upplyser häremot, att Sverdrups namn verkligen finnes uppsatt på listan ötver de inbjudna, men att ordet sjuk dervid är tillagdt af den tjenare, som bar omkring listan. Sverdrup hade nemligen rest ut till Akers socken, hvarföre tjenaren vände sig till Hypoteksbankev, hvars direktör Sverdrup är och der fått det svar, att han var sjuk och icke infunnit sig i banken under de sista 2 å 3 dagarne. Här har sålunda ett fel blifvit begånget af en underordnad tjenare, och detta bar motståndspartiet lagt till grund för en utmålning af det hela, som om här skulle vara att söka något afsigtligt tillbakasättande från rogeringspartiets sida af stortingete preeident. Man finner det alltför emåaktigt af en man, som i andra hänseenden är så framstående som Sverdrup, att han vill hjelpa till att göra ett politiskt kapitel af en så oändligt obetydlig sak, som denna, isynnerhet som det väl är temligen säkert, att han bar haft god reda på det rätta sammanhanget. Under hela den sista veckan har en streik af stadens droskkuskar pågått, och det har varit förunderligt tomt på våra offentliga platser, hvarest annars herrskar en så liflig trafik. Orsaken är att Kristiania polis nyligen utgaf en ny taxa för befordring af personer: och deras oflekter. Denna taxa gifver droskkKuskarne ett icke obetydligt dyrtidstillägg för befordring på kortare afetånd, men sätter tilllika ett rimligt pris för de längre router, som förr icke voro upptagna på taxan. Dessa sista äro allmänhetens favoritfärder om sommaren, t. ex. rundt om Ladegaardsveien, till Frognersgteren, och droskkuskarne hafva icke blygts att låta betala sig 5 spår eller mera för sådana turer på några timmar. För öfrigt har hos oss, likasom i andra Europas större städer, länge klagomål försports ötver droskkuskarnes prejeri och oförskämdhet. De hafva nu hållit ett stort möte i Turnhallen, hvarvid de öfverenskommit om böter för den, som under streiktiden åtager sig körningar. Allmänheten, isynnerhet läkare och barnmorskor, hafva varit mycket generade häraf, och det är ännu ingen utsigt till förändring, oaktadt man från ömse sidor inlåtit sig på fredsunderhandlingar. Det är icke lätt att förstå huru kuskarne kunna hålla ut så länge, då man har beräknat, att deras; förtjenet förut daglige har varit 900 å 1000 spdr. Tidningarne ha med anledning at denna. streik framkastat en plan, som kanske kommer till praktiskt utförande, neml. om upprättande af ett droskaktiebolag, som kunde samla de nu spridda allmänna befordringskrafterna i vår stad till en ordnad enhet. Den genom illustrerade verks utgifvande — med ämnen hemtade från vårt land och vårt folklif — äfven i Sverige bekanta generalkonsul Tönsberg, har anmodat mig att omtala de nyligen utkomna 3:dje och 4:de häftena af bans nya arbete Billoder af Norges Nätur och Folkeliv. Detta är mig ett nöje, då de hit hörande, dels hos Berentzen i Köpenhamn, dels hos Winkelmann Söner i Berlin, färgtryckta bilderna i det hela taget äro väl lyckade och hela verket sålunda må anses som ett värdefullt tillägg till hvad den norska konsten och litteraturen redan eger af denne driftige utgifvare. Detta praktverk, som äfven innehåller utvald text, till hvar och en af planscherna, räknar denna gång icke mindre A —LV — ts — deringar rörande tiden och platsen för ett återi