Göteborgsposten – 15 december 1874, sida 1

deringar rörande tiden och platsen för ett återgeende, voro hennes enda lindring i den odrägliga ledsnaden under den långsamma väntan under vägen. Tröttheten och kölden i förening med obehaget att nödgas lyssna till de missnöjda passagerarnes knot voro det värsta Milly hade att uthärda, Visserligen var ej tanken på att hon skulle komma till Newyork midt i natten, ensam och oväntad, mycket behaglig; men det var dock ej så illa som det kunde ha varit. Stationen var belägen blott på kort afstånd från hennes väns hus; det var alltid en mängd vagnar, som afvaktade tågets ankomst, och som detta var den afton miss Blisss bal skulle hållag, skulle huset ej stängas förr än efter midnatt. Blott hon hunne fram till hufvudstaden, skulle hennes bekymmer vara nära sitt slut, tänkte hon. Det tycktes slutligen bli en utsigt dertill. Ett mycket välkommet förnyande af hvisslingar, flåsningar och skrammel förkunnade snart, att det nya lokomotivet anländt, och att vagnarne sattes till rätta, och till alla de frusna, trötta och sömniga passagerarnes outsägliga förnöjelse voro de snart åter på väg mot sitt mål. Olyckan hade inträffat, då de ej hade mer än en timmas väg eller så omkring qvar till staden, och: denna tid tycktes flyga bort på vingar i jemförelse med de långsamma stunder väntan räckt. Nästan förr än Milly kunde ha trott det vara möjligt, voro ljusen och bullret från den stora staden alldeles inpå benne, och en liten stund derefter anlände de till hufvudstaden, och det allmänna och oundvikliga stampandet började,