Göteborgsposten – 12 december 1874, sida 1

Herrn: Du sa ju att byxorna voro härinne; inte kan jag se till dem! Frun: De hänga ju der! Herrn: Man skall ha kattögon för att se dem i den kroken. Nå än veckskjortan och hvita västen då? Jag har sökt likt och olikt... Frun: Ja, det syns minsann! (slår ihop händerna) Nå så sannt jag lefver, har inte det otäcka kräket Medor lagt sig på alltihop! Herrn: Nå, hvem har släppt in honom om inte du! Slå honom inte — var så god! Inte kan man begära något af en osjälig hundvalp . Frun: (tar fram annat lione ur lådan) Se här en amnan skjorta, och skynda dig nu; klockan är tre qvart på sju! (går) Herrn: (ropar efter henne) Skynda dig sjelf, bara! Jag är färdig inom tio minuter. Herrn: (efter en stund) Lotta! Röst från sidorummet: Söta pappa, låt mamma få åtminstone tio minuter att kläda sig på! Frun: (i dörren) Hvad är det nu igen, kära gubben 1 Herrn: Hvad det är! Jag kan väl inte be pigan knyta. halsduksrosetten heller! Se här — men stryp mig inte! Jag kan inte lida de nymodiga, fär diggjerda rosettvipparne; det är bara slarf. Hv:ar tusan är fracken? Frun: Der, kära gubbe! Du vet ju att jag alltid häng ;er dina kläder på samma ställe. Herrn .: Och ändå får jag söka dem på femton olika håll! Frun : Du är distrait, min vän! Hern ar: Tag hit vasen — den måtte väl inte Medor vågat sig på!