Göteborgsposten – 12 december 1874, sida 1

Herrn: Det är bra. — Vänta nu ett ögonI i blick, och hör! I Frun: Men vi komma bestämdt för se. : Herrn: Schyt! — Mitt herrskap! i Frun: (öppner dörren till köket) Håll eld under rakvattnet, Stina! Herrn: — spå en dag, sådan som denna, då det förflutnas bilder . Stina: (sticker in hufvudet) Det är en i herre som vill tala vid herrn!) ; Herrn: Bed honom dra — bed honom väntal — — då det förflutnas bilder, likt bevingade genier, sanka sig mot och sammansmälta med nuets horizont (nuets horizont — ett sådant uttryck hittar inte hvem som helst på!); då ett sjer dedels sekels oblandad lycka .. Frun: Men, Gud bevars, Pettersson, hela stan vet att de lefvat som hund och katt! Herrn: Inte kan man sätta det i talet? Och då nu ett tal skall hållas, och då det är jag som. Frun: Nå ja, skynda dig bara! Du kan ju klå dig medan du läser. Herrn: Jag hade klädt mig för länge sedan, om bara jag haft mina tillbehör här, men som vanligt är ingenting i ordning — — — då ett fjerdedels sekels oblandad lycka fyllt de hjertan, hvilka en gång med bäfvan inför Hymens altare (har du tagit byxorna hit in? — Skönt!) Hymens altare svuro hvarandra en helig trohetsed . ... Frun: Men jag bedyrar dig, min lilla gubbe, att det icke går an! i Herrn: Hvad för slag? Går det icke an? Aro de icke lagligt vigda? Kan du bevisa motI satsen? Vet hvad du säger, menniskal