Göteborgsposten – 2 december 1874, sida 1

—— då hvar individ derstädes i medeltal eger 938 spdr, under det att i den näst rikaste staden, Kristiania, förmögenheten pr individ blott är c:a 300 spdr. Arendal är dessutom den förnämsta af våra städer beträffande sjöfarten, enär den eger 48,000 kommersläster i skepp; då Kristiania blott eger 30,000 k. I. Dess vigtigaste penninginstitution har hittilis varit dess sparbank, så att ett solidt och med duglighet styrdt modernt penningverk i alla hängeenden må sägas vara tidsenligt, isynnerhet då ett sådant sjelfskrifvet skulle blifva bankir, för grannstäderna, hvilka äfven dritva en ganska storartad ekeppsfart. Alla dessa städer. föra dessutom för närvarande med tidsspillan och utgifter många plateaffärer med Kristiania, hvilket vid upprättandet af en privatbank i Arendal skulle lättas. Det återstod efter detta icke mycket af det starka oppositionsberättigandet mot den nya penningeinstitutionen: de tro inbjudarne ekola tills vidare sköta densammas affärer för egen räkning och risk, men det heter i tillkännagifvandet, att allmänheten sedermera skall tillbjudas aktier deri. Häraf dra nu tidningarne den elutsatsen, att de tre stiftarne ämna upparbeta affären så vidt, att aktierna kunna komma i hög kurs, derefter sälja dem, stoppa vinsten i fickan, draga sig tillbaka och öfverlåta till aktionärerna sjelfva att sköta bankens affärer. Det förekommer mig, som att i inbjudningen ingenting finnes, som berättigar till så odiösa insinuationer emot affärsmän, hvilka tidningarne sjelfva måste erkänna öfverallt vara ansedda som dugligt och hederligt folk. Afsigten med hvarje affär, säger en engelsk bankbok, är Åto make money, och de tre inbjudarne äro onekligen i deras goda rätt, om deras afsigt icke varit någon annan; det blir dem sjeltva till skada om de upprätta en bankaffär på ett ställe, der intet behof finnes för en sådan. Hvad som i dag väckt utomordentlig uppmärksamhet, är att konsul Heftye varit oförsigtig nog att uppträda till en del polemiserande mot redaktionerna, oaktadt han sjelf anför Dantes kända ord: Lasciate ogni speranza, i fråga om att få rätt i fejder mot tidningsredaktioner. För öfrigt ger konsul Heftye offentligt löfte om att meddela så fullständiga uppgifter, att hvar och en, hvilken såsom aktionär eller på annat sätt kommer i förbindelse med den nya banken, sjelf skall kunna vara i stånd att döma om dess status. Jag återkallar nu i minnet en sak, som för omkring ett. halft år sedan gjorde sin rund i alla svenska och norska tidningar, nemligen ibjälduschningen i Bergen, hvarvid fästningsfången Storesund, hvilken visat sig uppstudsig vid flera tillfällen emot straffanstaltens betäl, af fästningens vagtmester, en kapten, och i närvaro af fängelseläkaren upprepade gånger alltid som skärpt straff blef ådömd öfversprutning af kallt vatten, hvilket sista gången efter 43 minuters förlopp hade döden till följd. Denna saks afgörande har blifvit fördröjd i flera . månader och orsaken härtill är, att myndigheterna ha sökt förskassa eig alla möjliga upplyaningar, dels genom rättsliga förhör och dels genom sakkunniga personers åsigter i frågan. Den sista förklaringen inhemtades hos den medicinska fakulteten, som nyligen efter långvariga undersökningar kommit till det resultat, 1:o att döden varit en omedelbar orsak af den öfver alla rimlighetens gränser utsträckta duschningon med kallt vatten och 2:o att det bör anses som en oförlätlig oförsigtighet, att hålla en person, som, i likhet med Storesund, då och då led af svimningar, under kall dusch. Konungen har låtit sig föreläggas in extenso alla skrifvelser i saken för att erhålla sin egen sjeltständiga mening härom. Just i dag kringlöper det ryktet om att regeringen nu fattat beslut om, att de två ifrågavarande funktionärerna vid Storesunds död skola åklagas. De bestämmelser i kriminallagen, som det nu blir frågan om att tillämpa, äro förmodligen 8 om ratt förorsaka en mans död genom vårdslöshetsamt måhända äfven den om ett oförståndigt handhafvande af sitt embete. Straffet kan här blifva böter, fängelse eller straffarbete. Konungens vistande hos oss denna gång kommer endast att räcka en vecka, då H. M:t vill vara tillbaka i Stockholm på Oscarsdagen. Hvarje dag hålles konselj på slottet och allmänheten uttömmer sig i gissniogar om hvem som skall bli den nya chefen för kyrkodepartementet. Ett rykte vill med bestämdhet veta, att professorn i teologi vid Kristiania universitet, Rasmus Nissen, skall ha blifvit tillfrågad, men att denne dock företett läkarebetyg på att han af helsoskäl icke kan öfvertaga denna ansvarsfulla post, hvilken i ett land sådant som vårt, kräfver icke blott en öfverlägsen person