Göteborgsposten – 27 november 1874, sida 1

ningen till brottet. — Från Vesterbottens län, Umeå, äro alla de anmärkte brotten, deribland misshandel mot moder och stöld, angifae såsom föranledde af fylleri; förhållandet är detsamma hvad angår de från Norrbottens län uppgifae brott, dråp och våld å fader och moder, Domatolarne inom Östergötlands län utlåta sig nästan alla på liknande sätt. De flesta brott mot person hafva varit föranledda af starka dryckers missbruk, heter det från Risinge tingslag; för Hellsstads och Tjellmo tingslag, för Bankekinds och Hanekinds härader, för Skärkinds, för Göstrings, för Kinda härad uppgifves samma förhållande. För ett obyggligt dråp oeh för vållande till annans död anmärkes i uppgifterna för Göstrings härad, att fyra personer der blifvit dömde, hvilka alla vid brottete begående varit rusige. Från Skaraborgs län lyda uppgifterna så här: Vadsbo härad, Hofva tingslag. Ett dråp och större delen at slagsmålen hafva föranledts genom missbruk af starka drycker. Samma härad, Valla, Binnebergs och Hasslerörs tingslag: Större delen at slagsmålen hafva varit föranledda genom omättlig bränvinsförtäring. Fröhinds härad samt Slättänga och Ollsbergs Fjerdings Tingalager af Vartofta härad: De flesta brott inom dessa tingslager kunna anses härledda af starka dryckers miesbruk. — Skånings härad: De flesta slagsmål hafva föranledts af starka drycker.) Från domstolarne i Elfsborgs län lemnas uppgift om fem dåd, vid hvilka menniskolif spillte: fyra af dem hafva föranledts genom omättlig bränvinsförtäring. Samma orsak uppgifves hvad angår de fleste af öfrige brott mot person och somliga mot eganderätten; och detta förhållande återkommer öfverallt i uppgifterna från äfven de öfrige länens domstolar. Vi kunna icke upprepa dem alla; tillägga blott, att af de inom Göteborgs och Bohus, Kalmar, Jönköpings, Kronobergs, Hallands, Malmöhus och Kristianstads samt Blekinge län sagde år förekommande dråp icke mindre än fjorton orsakats af föregående fylleri. Största delen af fridsbrotten och slagsmålen äro utöfvade af personer under berusadt tillständ-, heter det oupphörligt. Slagsmäl och begagnande at-lifefarliga vapen, anmärker domhafvanden i Bräkne härad, föranledas vanligtvis af dryckenskap, hvarurder det i ortens solklynne rådande öfverdäd utvecklas och stegras till det berserkaraseri, den blodtörst och den grymhet, hvaraf dylika uppträden ofta utmärkas. Och icke ens i det lilla sredliga Skanör undgår man dessa dystra erfarenheter; Åunder loppet af år 18500, heter det i vederbörande uppgift, bar inomgstadens område föröfvata ett rån — det första med dödsstraff belagda brott, som varit föremål för härvarande domstols handläggning. — Brottet, ehuru öfverlagdt, begicks i rusig belägenhet och blef i följd deraf möjligen försvåradt. Nåväl, hvilka slutsatser äro att draga af hvad vi sålunda anfört? Månne icke, att hvilka brister i vår skolundervisning och hos våra andlige riktningar än må förefinnas, så är det dock nu, lika litet som för tjugu år sedan, icke i eädana förhållanden man har att söka orsaken till ett öfverklagadt sedligt förderf och de täta yttringarna deraf? — Månne icke, att nu som förut orsaken ligger i ett omåttligt bruk af starka drycker samt deraf följande förvildning och förfall? Lika orsaker bruka hafva samma verkringar. Ännu i början af 1850:talet var ätkomsten af bränvia ytterst lätt; varan var billig och fans i hvarje stuga. Men detta förhållande ändrades genom 1855 års bränvinslagstiftning, som fördyrada varan och gjorde den äfven på annat sätt svåråtkomlig. Verkan deraf förspordes straxt. I uppgifterna till justitiestatsministern år 1856 förekomma talrika intyg derom, att med svårigheten att förekassa sig bränvin brottens antal aftagit. Viljadråpen, som år 1850 varit 47 och 1853 stigit till 54, voro år 1856 blott 26; för misshandel mot föräldrar eller andra skyldemän i rätt uppstigande led sakfäldes år 1850 64 och år 1851 ända till 85 personer, men år 1856 endast 28, o. 6. v. Vi fråga: är det ej synbart, att man här står inför ett förhållande af grund och följd? Genom ändrade pristörhållanden har bränvinet numera blifvit för billigt och åtkommes för lätt. Ofördröjligen har också brottens antal ökats. Skulle sammanhanget mellan dessa båda företeelser år 1874 vara ett annat än tjugo år förut? Vi tro det icke. Bränvinsskatten liksom tullen på utländsk spirituosa måste höjas, ) Man erinre sig, hurusom aldrig någon säkerhet gifves för den utgång ett slagsmål kan få. Deraf dess fara och dess mest framstående betydelse från allmänna sedlighetens synpunkt. —