Göteborgsposten – 26 november 1874, sida 2

Blick på pressen. Svensk Handelsoch Industritidning har med anledning af det svar, hvarmed A. B. i torsdags bomötte en i ÅÅltonaer Mercur synlig uppsats om den svenska handelskrisen, uttalat sig delvis gillande de åsigter, som i det tyska bladet förekommit. Utan att man ser förhållandet allt för mycket i svart, lärer väl ingen vilja påstå, att ometändigheterna gifva vid handen, att någon kris liknande den af år 1857 nu skulle vara inne eller i antågande. Emellertid synes Handelsoch Industritidningen vilja vidgå ett sådant af det tyska bladet framkastadt påstående och framdrager ill stöd för sin ötvertygelse öfverspekulationen i skogar, de höga arbetspriserna i Norrland och den för producenter ofördelaktiga priaställningen å verldsmarknaden. Vid jemförelsen med tilldragelserna 1857 förglömmes dock, att vi nu för tiden icke veta af dessa utländska krediter, som då voro rätt vanliga, och att man icke har rättighet att tala om kris, då det endast är fråga om några träfirmora öfverspekulationer, hvilka icke uppbäras af tillräckligt stark förmögenhot eller kapitaltillgäng. För öfrigt ställa oss den mera allmänna välmågan och de besparingar, som otvifvelaktigt nu finnas hos en stor del af jordbruksbefolkningen, under belt andra förhållanden än vid den ofvan nämda tiden. Ehuru vi icke heller anse oss kunna instämma i hvad bladet sedermera ytrar om årets skörd, återgifva vi dock dess ytranden för att angifva, att rörande dessa förhållanden en, mot den annars temligen allmänna, stridande meaing offentligen blifvit framstäld: Förtattaren — i det tyska bladet — anser, att de faror, hvari dessa förhållanden försatt Sverige, icke äro ringa och att de väsentligt förstoras genom detta års, i allmänhet dåliga, skörd. Detta senare påstående gifver A. B. anledning att uppställa en approximativ jemförelse emellan förlidet och innevarande års skörd. Enligt den samma skulle skörden i år bafva lemnat omkring 1 million tunnor spanmål mindre och 1 2 million tunnor potatis mera än i fjor. A. B. önskar att, om den kan kallas dålig, vi aldrig måtte tå den som är sämre. Vi tyda denna önskan så, som borde man alltid vara belåten med en skörd, liknande innevarande års. Med all aktning för de af statistiska centralbyrån lemnade uppgifter och under erkännande att vi i dithörande frågor äro högst litet förfarne, våga vi likväl påstå, att de siffror, med hvilka A. B. stöder sitt påstående, redan vid sin tillkomst väckt fackmäns misstro, liksom vi äfven tillåta oss nämna, att de icke ingifvit oss förtroende. Man må vända och gruppera siffrorna huru som helst, sä är det likväl ett faktum, att skörden är dålig, för så