Jag skulle icke ha omnåmt detta, om Jag Icke trodde mig kunna förmå den fraktion, ur hvilken dessa herrar vanligen tagas, att en gång pröfva saken (stor munterhet). De inspärrades krets har så utvidgats, att jag finner det helt naturligt, om Disraelis senaste yttrande framkallat allvarsamma betraktelser i hvarje tyskt bröst. Om hans ord än sätt i eTimes en annan uttolkning (rop: till saken l), så fioner jag likväl, att han i så fall, utan att känna Oss, på ett träffande sätt skildrat våra förhållanden. Sedan kretsen för häktningar så utvidgats, är det mycket möjligt, att en stor del af denna församling kommer att vandra i fängelse; det är tillochmed tvifvelaktigt, huruvida de nationalliberale sjelfve äro såäåkra derför (munterhet). Furst Bismarck: Den föregående tal. föranleder mig att emot min ursprungliga afsigt blanda mig med några ord i debatien, derigenom att han framhållit de många häktningarne på ett sätt, som om man derpå kunde grunda en förbråelse mot de särskilda regeringarne eller emot riksregeringen, fastän dessa förebråelser icke uttryckligen uttalas; man öfverlemnar åt läsaren att mellan raderna se, det någon orättvisa från rikets eller regeringarnes sida varit orsaken till allt detta onda. Det i en ton af sedlig harm hållna föredraget är härför tillräckligt. En skyldig måste det likväl fionas, och som sådan tänker man sig naturligtvis regeringen, gå anklagelsen utgår ifrån den föregående talarens plats. Jag skulle likväl vilja med några ord bemöta detta intryck, i det jag säger: om många exempel på inspärrningar föreligga, så är det visserligen en mycket beklaglig företeelse, men ingalunda något bevis för att regeringen icke skulle göra sin skyldighet: detta skulle endast kunna framdragas, ifall man kunde anföra blott ett enda exempel på, att någon ådömts fängelse i strid mot lagarne. Men den föregående tal. har väl vaktat sig för att anföra något sådant: han har dunkelt antydt sitt misshag öfver, att personer ofta helt oväntadt komma i fängelse, men han har återlemnat åt publicum att sjelf gissa hvem som är skulden härtill. Ja, mina herrar, det är så som någon yttrade vid frågan om dödsstraffets upphäfvande: Må herrar förbrytare först börja med att upphäfva mordet! Orsaken till de täta häktningarne ligger icke hos dem, som handhafva lagen och göra det med pligtskyldig stränghet och opartiskhet, utan hos dem som öfverträda lagen (riktigt). Hvad den föreg. tal. anförde, är ett bevis på att lagöfverträdelserna äro under senare tiden talrikare än förr, att aktnipgen för lagarne i betydande mån försvunnit (Riktigtl). Fråga vi oss nu: hvari ligger anledningen härtill? I den utomordentligt stora strängheten hos vår lagstiftning? Men det kan man ej påstå; jag hör dem tvärtom tadlas för alltför stor mildhet. Nej, orsaken ligger deri, att en kritisk böjelse, lusten till uppresning mot lagarne öfver hufvud gripit de samhällslager, der den förut icke fans; den ligger i de högre uppsattes exempel, hvilka företrädesvis borde fasthålla vid aktningen för lagen, men i första rummet gifva exempel på missaktuing för och trotsighet mot lagarne. (Riktigt! Knot i centrum.) Dessa föredömen verka i hög grad skadligt. Orsaken ligger sannolikt dessutom i de grundsatser, som tillämpas vid vår ungdoms uppfostran. Ett faktum är, att en förvildning inträdt i våra sociala förhållanden. D:r Reichensperger (ur centrum) motträdde Bismarcks påståsnde om förvildningen i skolorna, hvilka ju länge ansets mönstergilda. Fängelserna äro visserligen fylda, men förnämsta orsaken dertill är regeringarnes ömtålighet, hvadan de genast häkta en hvar, som de anse på något sätt uttala sig kränkande. De borde icke så göra, utan sätta sig öfver dylika utbrott. Tal. framhöll äfven biskoparnes häktande och det rättsliga förföljandet af handlingar, hvilka dikterats af samvetet. — Bismarck tog nu åter till ordet och anmärkte, ait den sistnämnde talaren satte sitt subjektiva samvete öfver de objektiva lagarne, hvilket socialdemokraterna också göra. De hade en annan uppfattning af samvetet, än den allmänna. Ultramontanerna nekade till lagens majestät och befuono sig derför på samma ståndpunkt som socialdemokratorna. Vid omröstningen förkastades som bekant Liebknochts förslag med alla röster mot två (förslagsställarens och Hasselmanns). Farst Bismarck har utfärdat de vanliga inbjudningarne till sina parlamentariska soiröer, hvilka oga rum hvarje lördags afton i rikskanalerens embetsboning. I fjor voro inbjudningarne utlärdade till alla riksdagens medlemmar utan undantag; men i år äro medlemmarne af centrumspartiet, socialdemokraterna och polackarne undantagne. Man skall hafva för afsigt att ställa den orficiösa pressbyrån, som hittills ledts af prof. Agidi, under statssekroteraren (utrikesmisminister) Bölows ledning. Enligt underrättelser från Rysslands hufvudstad slutar budgeten för 1875 med ett betydande öfverskott. Ministern för de allmänna arbetena har f. n. sin synnerliga uppmärksamhet riktad på jernvägarne och jornverken i södern och har derstädes personligen förotagit on inspektion. Utländska tidningars meddelanden om en föregifven upptäckt sammansvärjning väcka förundran i Petersburg. Ingen känner till hvad som kan ligga till grund härför. Man bar ingenstädes hört omtalas häktningar af politiska skäl. Uppstudsigheten hos studenterna vid den medicinska akademien har upphört. Från det teknologiska institutet ha reglerats 20 lärjungar, och det för undervisningens fortgång nödiga förhållandet har återstälts. Till Englands sändebud vid hofvet i Lissabon har efter Charles Murray utsets lord Lytton. På regeringsvarfvet i Chatham skola byggas tvenne nya opansrade korvetter, Garnetoch Cormorant, om 14 karoner, 1,864 tons drägtighet och 2.000 hästkrafters maskiner. Från Guldkusten har ingått underrättelse om, att aschantikonungen Koffi Calcalli ökat raden af detroniserade herskare. Hans brorson Quacu Duab ofterföljer honom, Man tror, att detta tronskifte skall åter förena de söndrade stammarne. Höfdingarne för da olika vester om Capa Coost boende stammarne, såväl som för Wassaws och några oststammar hafva af guvernören inkallats till ett möte i Cape Coast Castle. De svarta herrarne ha ock talrikt infunnit sig. I Frankrike har Edgar Quinet utgifgifvit ett nytt verk, som han kallar Den nya anden, hvilket säges kasta nya utsigter öfver alla menniskoandens grenar: korst, historia, kritik, politik, vetenskap, filosofi, socialt lif