Göteborgsposten – 23 november 1874, sida 1

lägga sin gamla tillgifvenhet för den kejseriga samiljen i dagen, hvilket numera också får sko opåtaldt, trots hans ställning i armen, men han var jemte general Castelnau den ende af de högre militärcheferna, som var tillstädes. Sannolikt voro dock äfven några officerare af lägre grader tillstädes, men naturligtvis ingen i uniform. Af den gamla aristokratien, som medan kejsardömet stod upprätt i sin glans, till en stor del hade försonat sig dermed, funnos nu icke många representanter; de flesta ha återvändt till.sina ursprungliga legitimistiska sympatier, och endaet några få historiska namn, fsåsom Gramont, OlermontTonnerre ochjLatour-VAuvergne, voro tillfinnandes. Naturligtvishssknades icke den stridbara imperialismen, sramstäld i redaktörerna af yOrdre, Pays äfvensom deras vapendragare i de krypto-kejserliga bladen. Icke obetydligt med handlande och industriidkare hade infunnit sig, och för öfrigt syntes en väldig mängd bleka och svartekäggiga figurer, mer eller mindre prydliga eller tarfliga, men allesammans färdiga att, om det så skulle Vara, på eviga minuten utropa Napoleon IV och med dolk eller revolver. bevisa sin kärlek för den nationala dynastien. Det var corsikaner, för hvilka Napoleon är Gud och hr Pietri, f. d. polisprefekten, hans profet. — Allting aflopp i största lugn.