Göteborgsposten – 23 november 1874, sida 1

— — ———— Fleur-de-Mai tog derefter afsked af guvernören och blef återförd till sin cell. . Han väntade att få återse Coquelicot klockan åtta; men hans hopp blef sviket. Två soldater, som han ej kände, kommo att hemta honom till den vanliga promenaden. Klockan nio infann sig guvernörens kammartjenare med ett paket under armen. Paketet innehöll hans galadrägt, som stiftsfrun låtit hemta till hotel de Mailly, och som hon skickat honom. Kläderna hade blifvit noggrannt undersökta; man hade uppsprättat sömmarne för att förvissa sig om, att ingen dolk eller något annat verktyg, som kunde möjliggöra en flykt, fanns der. Derofter hade guvernören låtit ånyo tillsy dem och återställa dem till Fleur de-Mai genom sin kammartjenare. chevaliern klädde sig omsorgsfullt, lät kammartjenaren pomadera och frisera sig, och hans hjerta klappade häftigt vid tanken på, att han skulle få återse henne. — Om herr cheveliern nu vill följa mig, sade kammartjenaren då toiletten var fullbordad, skall jag föra honom till balen. Guvernören hade varit nog uppmärksam och grannlaga att låta återgifva Fleur-deMai värjan, alldenstund en adelsman ej gerna kunde uppträda på ett passande sätt offentligt utan sin värja. Fleur-de-Mai gick ut ur sin cell, hvars dörr lemnades öppen. Kammartjenaren förde honom genom en mängd korridorer till guvernörens rum, som redan voro uppfyllda af on elegant och parfymerad hop. Vår hjelte hade i Blois och dess omgifningar deltagit i än mängd festligheter, men ingen hade förekommit honom så lysande som herr de Launays. Och så besökta som herr de Låunays baler funnos ej några i hela Paris. Att fara till Bastiljen för att der dansa var ett nöje, hvaraf alla menniskor ville njuta. Hofvet och staden, de ädlingar som voro mest på modet och de skönaste qvinnor trängdes i två rikt upp