Göteborgsposten – 23 november 1874, sida 1

—— — — dock lyckligtvis erfordra dela regeringens dels nationalförsamlingens sanktion för att bli gällande och med all säkerhet icke skola erhålla någondera delen. För att sätta kronan på verket hade slutligen väckts förslag om en påtition af generalrådet om amnesti för kommunarderna, i det nationalförsamlingen skulle inbjudas att genom ett dekret återgifva åt pariserindustrien de hederliga arbetarne (les braves ouvrisrs) från Nya Caledonien. Det erkännes väl i motiven, att denna framställning! kan anges ega en politisk karakter (hvilket, enligt lagen, kommunalrådens öfverläggningar icke få hafva), men det förmenas, att den har ett ännn större allmänt och dspartementalt intresse. — Majoriteten var likväl den gången ej af samma mening och förkastade andragandet, ett reenltat; hvarpå de tjugo, som hade undertecknat petitionen icke börde ha varit oförberedda, då samma stycke politisk komedi spelades för ett år sedan. Hela förslaget går icke ut på annat än att till de förestående nya kommunalvalen göra sig en god val.puff. Dessa förbållanden kunna icke undgå att väcka allvarsamma bekymmer hos dem af valmännen, hvilka befiona sig i en sådan ställning att de genom en dålig eller vårdslös eller mot deras: intressen rent af fientlig administration ha något att förlora. Men konservativa valmän äro här, likasom annorstädes, mycket svåra att få tillsammans och fram till valurnan. Det. har derföre varit fråga om en förnyelse al den s. k. tidnings-unionen, hvilken en gång förut gjort goda tjenster, men detta förslag synes ha strandat. Det är alltså alla möjliga skäl att antaga, att de; som vilja hålla de municipala församlingarne inom deras egentliga verkningskrete, främmande för politiken, skola bli med stor majoritet öfverröstade af dem, som framför allt annat vilja göra dessa val till en stor manifestation i republikansk anda. I sammanhang härmed förtjenar anmärkas on strid, som just nu pägär här och hvaraf några spår äfven förotott sig hemma i Sverige, den om allmänna förtroendeuppdrags aflöning eller frivillighet. Å den ena sidan åberopas såsom grund för icke-aflöningen, att de, som ha skött sina egna affärer så väl, att de lyckats komma i en oberoende ställning, just derigenom erbjuda en garanti för att väl förvalta äfven de allmänna uppdrag, som anförtros dem; å den andra talas om den demokratiska hufvudprincipen att alla offentliga embeten böra vara aflönade, för att ej från de allmänna ärendenas förvaltning utestänga dem, hvilka ej för intet kunna offra sin tid. Skulle den senare principen verkligen komma att tillämpas, så skalle den demokratiena civillista, som på detta sätt komme att upprättas, blifva de allmänna kassorna temligen dyrt. Ty utom medlemmarne af kommunalråden, mairerna och deras adjunkter och så vidare i Frankrikes 35,000 kommuner, och utom de: 2800 medlemmarne af Landstingen, Generalråden; finnes det en stor mängd förvaltningar, som, sedan urminnes tid, skötas säsom blott och bart förtroendeuppdrag och utan någon ersättning. I ett som, allt skulle efter en ganska noggrann och icke i något hänseende ötverdrifven beräkning öfver 900 millioner åtgå för ett sådant ändamål. I går på S:t Eugenia-dagen hölls en messa i kyrkan S:t Augustin för t. d. kejsarinnan, i anledning hvaraf hela den bonapartistiska stora verlden och en god del af den lilla hade församlat sig. De närvarande voro till och med många flera än som rymdes inom kyrkan, och trapporna och de närmaste omgifningarne voro derföre också uppfylda. De flesta af de närvarande buro violett-buketter, då violetten ju är par präfcrence den kejserliga blomman. Stackars blomma, den höll på att komma illa ut för den saken bärom året, ty under Thiers regemente var det en tid allvarsamt fråga om att förbjuda dess försäljning i Paris. Den tiden gjordes det också mera väsen af kejsarinnans messa, som betraktades såsom en politisk akt och noga öfvervakades af flera hundra man gensdarmer och polisagenter till häst och till fots. Nu för tiden låter man sakerna gå enklare för sig, och man har rätt. — Rouher har likasom genom ett tyst erkännande rätten att intaga främsta platsen vid alla dylika sollenniteter, och han gjorde så äfven nu, åtföljd af sin hustru, hvilksa den höga rangen icke synes ha förändrat från hvad bon för ett par årtionden sedan var, en liten advokatfru i Clermont, och af sin täcka och behagliga dotter som det snart börjar förefalla underligt at icke se gift (Rouhers afundsmän påstå, att hor Å spekulerar på kejsareprinsen). Marskalk Can Å robert, föga förändrad till det yttre på de tjugo år, som förflutit sedan han var i Stock I holm, försummar aldrig att genom sin närvar1 AMAN JJAI..