Göteborgsposten – 23 november 1874, sida 1

och hans befordran anses både naturlig och välförtjent. Och professorn sjelf, har han i sina examina visat någon partiskhet för dem som delat hans religiösa uppfattning, eller bar han i sina föreläsningar eller i sina utgifna arbeten inblandat det religiösa elementet i vetenskapen? Hvarken det ena eller det ani dra; han har endast i enskilda samtal ieke gjort någon hemlighet af, att han ansåg deaf flera bland hans kolleger öppet predikade materialismen för en, äfven från vetenskaplig ståndpunkt, föråldrad irring, Denna opinion, som han bekänt under Hela sitt lif, utan att någonsin deraf göra en hemlighet, fruktade man förmodiigen nu, att han skulle på något alvarsammare sätt tillämpa, då ham under ferierna blifvit utnämd till inspektör öfver den högre medicinska undervisningen, och om dessa farhågor förde en del at bullerbasarne tillsammans, så följde de andra sedan med, såsom det vanligen brukar gå till vid dessa tillfällen, utan att så noga reflektera hvarken öfver sjellva sin bandlingfeller dess följder. Alltnog, professorn okulle ha sitt charivari, såsom det hette förr i verlden, sin ohahut, som man nu för tiden säger, och som den förestående händelsen var på förband tillkännagifven, så hade till den utsatta föreläsningstimman samlats en väldig massa-folk, studenter och icke-studenter, för att deltaga i ott uppträde hvaraf man väntade sig mycket nöje. De som sökte nöjet i sjeliva oväsendet, fingo också i fullt mått sin önskan uppfyld, men om någon hoppades att få se någon fruktan, modlöshet eller svaghet hos den, mot hvilken det fruktansvärda tumultet riktades, så bedrog han sig. De enda ord hr Chauffard lyckades att få framsäga, voro följande: Jag är här för att hålla en föreläsning i pathologi och icke för att afgilva några förklaringar. Viljen I att jag börjar min föreläsning? Skriket. skrålet och oqvädena utgjorde ott tillräckligt svar, och professorn vek lugnt ihop sina papper och gick. — Detta samma uppträde förnyades den följande föroläsningsdagen, hvarestor : fakulteten vidtog den häldvunna åtgärden att afbryta hela den medicinska undervisningen i alla dess grenar och för tre veckors tid stänga skolan, säsom det heter, till den 1 december. Detta är ett sätt att straffa de oskyldiga — ty det finnes en stor mängd alvarsamma studenter, som icke deltogo i oväsendet, men hade den svagheten att låta det utföras utan tillräckligt eftertrycklig protest — för de skyldigas fel, och att komma ganska många dels att gå miste om sin examen, dels att ej få räkna sin termin. Också åtöljes denna fakultetens åtgärd at det bestämdasto omslag i sinnona, och orostiftarne äro föremål ej blott för ett strängt ogillande från sina kamraters sida, utan ock för hvarjebanda andra ännu tydligare bevis på deras ovilja. — Det förtjenar anmärkas, att pressen denna ging varit fullkomligt enhällig i att miosbilliga de unga männens uppträdande, under det att den allmänna opinionen med verklig förskräckelse ser de tendenser hvari univorsiteta-uppfostringen går. Slutligen kan tilläggas, att ingenting bade varit lättare än att stäfja oväsendet i dess begynnelse genom att låta ett dussin polisagenter få inträde i salen, men detta strider mot univereitetaprivilegierna. Det tillkommer sakulteternas dekaner, men ingen annan, att upprätthålla ordningen, och man blef derföre vitne till det kuriösa skädespelet af polisens overksamhet, under det att midt för dess ögon fönster inslogos och all slags oordning föröfvades. Det var ingenting annat än ett galler som skiljde ordningens upprätthållare på gatan från tumultuanterna på gården och porten stod till på köpet öppen, men när således alla andra kunde tränga in så var det endast för dem, inför hvilka eljest alla stängda portar måste öppna sig, som tillträdet var förment. Seine-departementets landsting eller generalråd bar i den förflutna veckan hållit sin höstsession, hvarvid en hel mängd högst öfverraskande beslut blifvit fattade. Seine-departementet omfattar, som bekant, sjelfva staden Paris och ett litet antal i dess omedelbara närhet liggande landtkommuner, och ledamöterna af dess landsting äro till största delen samma personer, som de, hvilka utgöra hufvudstadens municipalråd. De radikala tenlenserna och radikala anspråken ha alltmera tagit öfverhand inom begge dessa församlingar och de moderata elementen ha blifvit alltmera undanträngda, till dess att de nu slutligen synas totalt ha förlorat målföret. Man har i en hastig vändning beslutat omstöpandet af hela folkundervisningsväsendet samt, på ett annat område, införandet af en progressiv inkomstskatt jomte flera andra åtgärder, hvilka