Göteborgsposten – 23 november 1874, sida 1

Kapten Chastenay.) Roman af Ponson du Terrail. — Öfvers. fr. Franskan. — Uarquisinna, sade jag till madame de Pr6-Gilbert, låna mig hundra louisdorer. — Omöjligt! svarade hon mig, ni ruinerar er, och jag stänger mina dörrar för den bland mina gäster, som lånar er en enda pistol. ; Marquisinnan är envis. Jag tog min käpp och min hatt och beredde mig till att gå vid ett ganska elakt lynne, då etiftsfrun de Mailly, marquisinnans nidce, hvilken höll vankon, lutade sig till mitt öra och hviskade: — Grefve, hör på... — Hvad önskar ni, sköna dame? — Jag skulle nog kunna låna er hundra louisdorer på ert hedersord; min tant kan ej stänga sina dörrar för mig, eftersom jag bor hos henne. — Låt gå, sade jag; slå ut korten. — Det finnes ett vilkor också, ser ni! — Aha! hvilket då? — Jag skall säga er det sedan, efter spelet; håller ni? Men ... Inga men. Antingen hålla eller passa. — Nå väl, jag håller. Ni lofvar då? a, På min ära, min herre, jag var vid ett elakt lynne; jag hade förlorat så mycket! och jag glömde ott jag var Bastiljens guvernör. Obetänksamt nog gaf jag mitt EITII ) Forta fr. N:o 270.