Göteborgsposten – 17 november 1874, sida 2

Från Utlandet. Kejsar Wilhelm af Tyskland har genom ett dekret af d. 29 oktober påbjudit, att ett slags sjelfständig, rädgifvande representation eller ständerförsamlipg skall efter befolkningens önskan upprättas för hela ElsasLothringen. Dessa landsdelars tre s. k. Bezirkstage (distriktsdagar, landsting), hvilka tillsamman räkna 93 medlemwar, ehuru de två at dem hittills nekat att aflägga ed, skola välja hvardera 10 män inom sig, hvilka sammanträda till en ständerförsamling, som kan inkallas, då kejsaren så finner för godt. Valet gäller för en tid af tre år. Alla lagförslag, som beröra landets inre angelägenheter, naturligtvis äfven budgeten, skola föreläggas församlingen för dess bedömande, innan de föreläggas vederbörande högsta myndigheter. Ständerförsamlingen skall äfven kunna uttala sig öfver förvaltningsåtgärder af mera allmän betydelse, men hvart och ett af dess betänkanden skall skriftligen lemnas till öfverpresidenten och tillika omfatta minoritetens åsigter. Öfverpresidenten och hans närmaste underordnade skola ha rätt att öfvervara ständerförsamlingens sammanträden. Detta är hufvudpunkten i den nya författningen för ElsasLothringen. Kejsaren, skrifver Nat. Zeit., har kunnat vidtaga denna åtgärd utan förbundsrådets och riksdagens samtycke, derför att han i rikets namn utöfvar regeringsmakten i Elsas-Lothringen, och om han vill höra förtroendemäns mening om lagförslag, som han förbereder, så göres derigenom icke något ingrepp i förbundsrådets och riksdagens fria beolutanderätt. Bladet tror för öfrigt, att den nya ständerförsamlingen skall med tiden komma att aflösas af en riktig landtdag, dä befolkningen i rikslanden trädt i ett närmare förhållande till Tyskland och önskar att blifva tillsamman med detta. Det är naturligt, att man tillsvidare icke kan medgifva Elsas—Lothringen alltför stora frioch rättigheter, slutar Nat. Leit., ty det skulle använda dem emot ose och till vår skada. Först då innevånarne sett vår förmåga att hålla dem fast och erkänt vår välvilja, först då skola de godvilligt vara våra medborgare och de kunna då erhålla af oss all möjlig frihet. En del tyska riksdagsmedlemmar, hvaribland Schulze (Delitzech), Duncker och Richter, hafva äfven i år inkommit med förslag om införande af arvoden för ombuden på den tyska riksdagen. Man tror, att riksdagen skall som vanligt antaga förslaget, men att det återigen skall förkastas af förbundsrådet och rikskansleren.